ÖKA! ÖKA!!

Gud så skönt att sommaren vägrar ge vika! Idag blev det ett av de finaste distanspassen någonsin tack vare väder, landskap och medvind.

Vad snygg hon är fröken Wilier!

Det blev en annan väg mellan Godegård och Mariedamm (vägarbete, makadam, etc) - turen blev en mil längre men just den svängen är riktigt vacker.

En bit av omvägen

Och kanske var det här någonstans som jag närmade mig en farbror som stod i sin trädgård och såg illmarig ut och jag kände mig tvungen att vinka till honom. Jag förväntade mig en vinkning tillbaka men det enda han gjorde (med glimten i ögat) var att vråla: "ÖKA! ÖKA!!"