Utanför bekvämlighetszonen

Racercykeln är inlämnad för reparation och i fredags hade jag tänkt mig att åka buss och tåg till Askersund men beslöt mig till slut för att cykla på min Sjösala.

Det kändes lite konstigt att trampa iväg med ena handen i byxfickan (cykelbyxorna lämnade jag hemma) och jag gick in för att glida fram i lugn takt men det blev en riktigt tuff cykeltur. Förra fredagen slog jag ju personligt rekord och cyklade de tio milen på drygt tre timmar men denna gång gick det nästan hälften så snabbt.

I Godegård går en grusväg till badet och det besökte jag för första gången. Ett helt okej ställe. Jag kunde också för första gången gena på grusvägen mellan Godegård och Zinkgruvan.

Kul att kunna testa andra vägar men nu vill jag ha tillbaka racercykeln.

Idag tog jag tåget till Mjölby (fick lämna cykeln i Askersund) och spelade tennis mot Lunkan - tredje raka segern mot honom och setsiffrorna 6-2, 6-0 talar sitt tydliga språk...

En perfekt dag

• Motvind tio mil
• Kuperat
• Trasig bakväxel => Tyngsta drevet hela vägen
• Blåsa på höger tumme p.g.a. stått upp och trampat för mycket
• Kramp i fotsulan
• Rapsbagge i ögat
• Getingstucken tio centimeter från familjejuvelerna.
• Prejad av bil
• Två rejäla regnskurar

Växelvajern

Idag satsade jag på att slå mitt rekord från i fjol på de tio milen till Askersund. Gav allt jag hade nästan hela vägen och i Motala låg snittet på 34,4 km/h; nu var det bara att tappa så lite som möjligt resterande biten. Precis där de tunga kuperade sista fyra milen inleddes gick bakväxeln sönder och jag fick köra dessa mil på tyngsta drevet. Illamående när jag väl var hemma. Detta var inte hälsosamt men nytt pers blev det i alla fall.

Snittpulsen låg på 85% av maxpuls vilket är riktigt högt för att vara jag.