Premiärrundan

Då har även jag tagit årets premiärrunda - nästan en månad senare än förra året. De senaste veckorna har jag varit totalt insnöad på simning (lärde mig crawla under vintern) och jag har inte känt något nämnvärt sug efter att plocka fram cykeln; det var först då jag väl trampade iväg idag som det slog mig att ...

1. Jag har saknat farten! (Även fast jag inte är någon fartfantom. Än.)
2. Frihetskänslan att trampa iväg på en cykel fortfarande slår allting annat i motionsväg.
3. Det blåste ute...

Ja, blåsten har jag inte ägnat en tanke sedan november men nu blir det att surfa in på SMHI:s hemsidan dagligen de närmsta sju månaderna.

Idag blev det "temporundan" som är 40 kilometer lång och utan några nämnvärda backar. Efter 25 kilometer var allt krut spillt och benen började protestera mot den tuffa behandlingen. "Shut up legs!" var inte att tänka på så jag slog markant av på takten den sista biten.

Härligt att vara tillbaka i sadeln!