Ännu ett av veckans hinder

Där hade vi förklaringen varför den senaste milen varit bilfri. Kom iväg på min tur mot Askersund två timmar för sent, solnedgång med fem mil kvar.

Mariedamm - jag lovar

Och med 2½ mil kvar var det becksvart. Hemma 20:45.

Superhelgen fortsätter

Effektiv cykeltid cirka fyra timmar, men ibland är vädret så spektakulärt att man drar ut på utevistelsen så länge som möjligt och därför blev det även två timmar rast, vila, fika, sola och bad.

Favoritbadet i Mariedamm

En timme på bryggan i solen följdes av en kort simtur - kallt var det men uppfriskande.

Godegårds IP

Och här satt jag uppemot en halvtimme och bättrade på cykelbrännan.

Spegelvänd Lars

Man kan inte vara annat än glad efter denna superhelg. Den nagelfarne noterar att min badrumsspegel är i visst behov av rengöring.

ÖKA! ÖKA!!

Gud så skönt att sommaren vägrar ge vika! Idag blev det ett av de finaste distanspassen någonsin tack vare väder, landskap och medvind.

Vad snygg hon är fröken Wilier!

Det blev en annan väg mellan Godegård och Mariedamm (vägarbete, makadam, etc) - turen blev en mil längre men just den svängen är riktigt vacker.

En bit av omvägen

Och kanske var det här någonstans som jag närmade mig en farbror som stod i sin trädgård och såg illmarig ut och jag kände mig tvungen att vinka till honom. Jag förväntade mig en vinkning tillbaka men det enda han gjorde (med glimten i ögat) var att vråla: "ÖKA! ÖKA!!"

Utanför bekvämlighetszonen

Racercykeln är inlämnad för reparation och i fredags hade jag tänkt mig att åka buss och tåg till Askersund men beslöt mig till slut för att cykla på min Sjösala.

Det kändes lite konstigt att trampa iväg med ena handen i byxfickan (cykelbyxorna lämnade jag hemma) och jag gick in för att glida fram i lugn takt men det blev en riktigt tuff cykeltur. Förra fredagen slog jag ju personligt rekord och cyklade de tio milen på drygt tre timmar men denna gång gick det nästan hälften så snabbt.

I Godegård går en grusväg till badet och det besökte jag för första gången. Ett helt okej ställe. Jag kunde också för första gången gena på grusvägen mellan Godegård och Zinkgruvan.

Kul att kunna testa andra vägar men nu vill jag ha tillbaka racercykeln.

Idag tog jag tåget till Mjölby (fick lämna cykeln i Askersund) och spelade tennis mot Lunkan - tredje raka segern mot honom och setsiffrorna 6-2, 6-0 talar sitt tydliga språk...

En perfekt dag

• Motvind tio mil
• Kuperat
• Trasig bakväxel => Tyngsta drevet hela vägen
• Blåsa på höger tumme p.g.a. stått upp och trampat för mycket
• Kramp i fotsulan
• Rapsbagge i ögat
• Getingstucken tio centimeter från familjejuvelerna.
• Prejad av bil
• Två rejäla regnskurar

Växelvajern

Idag satsade jag på att slå mitt rekord från i fjol på de tio milen till Askersund. Gav allt jag hade nästan hela vägen och i Motala låg snittet på 34,4 km/h; nu var det bara att tappa så lite som möjligt resterande biten. Precis där de tunga kuperade sista fyra milen inleddes gick bakväxeln sönder och jag fick köra dessa mil på tyngsta drevet. Illamående när jag väl var hemma. Detta var inte hälsosamt men nytt pers blev det i alla fall.

Snittpulsen låg på 85% av maxpuls vilket är riktigt högt för att vara jag.

Backträning

Idag blev det för första gången i livet fokusering på backträning. Sammanlagt blev det sex gånger uppför backen i Vretstorp.

Backen, så som jag körde den, är 600 meter med en snittlutning på 6,3%.

Sedan hittade jag en bra väg (över Viby) mot Hallsberg och den vägen kanske jag hinner cykla i morgon.

Vretstorp tur och retur

Det blev en förmiddagstur idag och det kan inte bli bättre cykelväder. På agendan: Dopp i sjön Veden samt den branta backen ned till Vretstorp.

Söker mig fram mot sjön Veden

Sandväg den sista biten

Väl i Vretstorp var jag lat med kameran men jag får fler chanser innan sommaren är slut.

Semester!

Igår länsade jag kylen vilket resulterade i en brakfrukost, packade full ryggsäck och lämnade Mjölby för fyra veckors semester - mestadels i Askersund.

Äggen till trots blev det en tung tripp i solen och motvinden. Jag fick ta ett par extra bullpauser för att få det någorlunda bedrägligt på sadeln.

Apterade Lars-Åkes solvarma brevlåda

Kaffe och bullar i Borenshult

Badtour

Egentligen lockade TV:n med etapp 9 i Tour de France samt Wimbledonfinal med Djokovic men vädret var helt enkelt för bra för att jag skulle kunna sitta inne. Idag blev det Askersund-Mjölby i utflyktstempo med badbrallor och badhandduk i ryggsäcken.

Badet i Åmmeberg

Här har jag varit många gånger förut. Långgrunt och helt enkelt en bra badplats.

Sedan vidare till Zingruvan och här snackar vi "Working Class Village". Jag älskar denna ort! Zinkgruvan Mining AB har satt sin prägel på samhället och Volvoraggare trängs med raggarbilar och epatraktorer. Det är vansinnigt backigt i dessa trakter - alltså ett eldorado för cyklister.

Zinkgruvans Folkets hus har sett sina bästa dagar

Till och med backen upp till Folkets Hus är löjligt brant. Inte undra på byggnaden är övergiven.

Kiosken i Zinkgruvan

I kiosken i Zinkgruvan blev det en glass och killen bakom disken hade en cool femtiotalsfrisyr. Inte förvånad.

Det var väl två somras sedan som jag snurrade omkring i trakten och letade efter badet utan att finna det men idag var jag mer lyckosam.

Helt okej badplats med omklädningsrum och dagens andra dopp var ett faktum. Det var svårt att ta en vettig bild utan att störa övriga badgäster.

Dagens tredje och sista dopp blev i Mariedamm och den badplatsen gillar jag skarpt: Fint vatten, fin utsikt, liten sandstrand och även här finns omklädningsrum.

Det blev en heldag och väl hemma kändes det lite bittert att ha missat Tour de France eftersom det visst var en underhållande etapp. Desto skönare då att jag slapp se tennisen där Djokovic inte lyckades knipa ett enda set av Andy Murray.

Maxpuls och mjölksyra

I fredags tog jag inga risker och gick uppför Övralidsbacken eftersom bägge knäna spökade.

Övralidsbacken

Det har blivit några foton på denna backe, men detta är jag nöjd med eftersom det syns ganska väl hur brant den är.

Gasade på i princip hela vägen till Askersund, förutom då en kort glasspaus i Zinkgruvan. Väl hemma hämtade jag ut ett paket från cyclecomponents med två däck och sex slangar. Dessutom skickade de med lite gratisgodis:

Specialanpassad godis för cyklister

Ungefär som en påse bilar fast det var cyklar istället. Och inte lika gott... (Men GRATIS är gott.)

Idag hade jag tänkt ta det lite lugnare till Mjölby men redan i Askersund "sammanstrålade" jag med en annan cyklist som var på väg till Åsbro och vi följdes åt ända till Mariedamm. Han hade cyklat Vätternrundan respektingivande tjugo gånger och fräste på rejält i uppförbackarna. Det var maxpuls och mjölksyra för egen del men jag hängde med ändå. När vi skiljdes år kändes det lika bra att ösa på så länge jag orkade.

Efter Mariedamm I

Efter Mariedamm II

Även denna söndag blev det "Bonasvängen" och hittade till Motala även fast jag körde fel ett par gånger.

"Bonasvängen"

En helt underbar väg. Inte mycket bredare än en cykelväg men fin terräng och "inga" bilar. Nästa gång jag tar denna runda hoppas jag på bättre väder och finare bilder. Det kan ha varit här någonstans jag höll på att spy vilket för mig var signalen att det var dags att ta det lite lugnare.

Motala

Här tog jag fikapaus med medhavda muffins och lite kaffe. Strax efter att jag lämnat Motala började det regna något alldeles förskräckligt. Snudd på det  värsta skyfallet jag varit med om från cykelsadeln - och inte ville det sluta heller.

Tack Motala AIF Cykel!

På lördagsnatten var jag tvungen att se kungsetappen i Tour of California - tidigare år har de klättrat uppför Mount Baldy men i år var den ersatt med klättringen uppför Mount Diablo och den var minst lika vacker.

Mount Diablo

Idag (söndag) konsulterade jag SMHI:s hemsida och smet iväg strax efter elva med förhoppningen om att slippa undan en hel del regn. Efter typ femton kilometer - i början på uppförsbacken till Zinkgruvan - blev jag  ifattkörd av Motala AIF:s cykelsektion (30-gruppen) som var på väg hemåt efter en fika i Åmmeberg, och jag passade på att haka på dem. Kul med sällskap (de verkade trevliga allihop) och draghjälp och riktigt kul att de visade en ny väg in mot Motala som jag inte visste om. Någonstans mellan Godegård och Nykyrka går det svänga vänster mot Bona och med stor sannolikhet kommer den bli standardvägen för mig framöver då den helt enkelt är mycket trevligare än Godegårdsvägen.

Jag nästlade mig med hela vägen till idrottsplatsen i Motala. Där blev jag tipsad om att det går att cykla på den nya vägen mellan Motala och Skänninge (även fast den fortfarande är stängd för trafik) och det var jag självklart tvungen att testa.

Sjutton kilometer orörd asfalt

Den enda trafiken jag stötte på var tre cyklister som cyklade på bredd.

Efter ett tag blev det nästan kusligt. Hela vägen för sig själv. "Har det hänt nåt?"

Jag var tvungen att spela in en film när jag kryssade fram över hela vägen. Det är inte ofta man får den möjligheten.

Säg den lycka som varar för alltid! Innan Skänninge fick jag en makalös punktering men erfarna lilla jag hade med mig både slang och nytt däck.

Men regnet slapp jag inte undan. De två sista kilometerna öppnades himlens portar.

Högsommarvärme

Halvvägs uppför Övralidsbacken

Dagens enda stopp för fotografering under 105-kilometersetappen blev halvvägs uppför Övralidsbacken. Högsommarvärme, men måste göra någonting åt utväxlingen - stod upp på tramporna och bröt mig uppför på lägsta växeln men kadensen låg endast på 28-35 v/min.

Helgens cyklingar

Kristi Himmelsfärdsdag och kunde trampa iväg en dag tidigare till Askersund. Fint väder överlag förutom mellan Motala-Övralid då en fuktig och rå dimma slog till något alldeles förskräckligt så jag fick stanna och klä på mig.

Aspemars slakmota kl.08.30

Uppför Mariedammsbacken kom jag ifatt en traktor med tung last som hade problem att ta sig uppför. Den ställde jag av saklöst!

På söndagens hemfärd kom en cyklist ifatt mig redan i Askersund och vi följdes åt första milen. Han kom från Degerön och hade cyklat till Askersund och fikat och var nu på väg tillbaka. Redan i första uppförsbacken tryckte han på så pass att jag i det närmaste låg på maxpuls. Förutom det var han sympatisk samt bröt på engelska men jag var tvungen att släppa iväg honom innan Åmmeberg.

Strax utanför Mariedamm svängde jag in på en väg jag aldrig trampat förut:

Vänster mot Kristinefors

Strax innan kortet togs stannade förresten en bil till och de frågade efter raka vägen till Norrköping. Jag trodde de skojade först eftersom vi just befann oss i värsta obygden - hursomhelst så föreslog jag Godegård-Tjällmo och det köpte dom...

Outforskad terräng I

Outforskad terräng II

Här svängde jag höger för att leta mig tillbaka till kända marker.

Outforskad terräng III

Det blev en vacker avstickare så den kommer jag cykla flera gånger.

Dubbelpunka

Idag hade jag tänkt mig en sällsynt vilodag men när Jerker bestämde sig för att ta premiärturen på sin nya värstinghoj var jag bara tvungen att följa med. Vi hann 4½ kilometer innan jag fick punktering på framdäcket. Det värsta var att däcket på ett ställe var så pass slitet att slangen syntes och då bestämde jag mig att vända hemåt igen. Hann 500 meter innan det small igen. Jag har varit med om detta scenario en gång tidigare och eftersom däcket inte gick att lita på fanns det ingen anledning att plocka fram lagningslapparna utan det vara bara att traska hem fyra kilometer i motvind. Skräpdäck. Borde hållit ytterligare 250 mil.

Just motvinden fick mig att undra om de mötande bilisterna gissade att vi här nu hade en cyklist som helt enkelt inte orkade med en motvind på 8 m/s och istället hade bestämt sig för att gå. Väl i Mjölby besannades farhågorna när två fjuniga, finniga tonåringar cyklade om mig och skrek "DU KAN VÄL INTE SLUTA CYKLA FÖR ATT DET BLÅSER MOTVIND!?!"

Jerkers cykel, en Canyon Aeroad CF, var förövrigt urläcker.

Nu blir det att ladda inför morgondagens förmiddagspass (simträning) och eftermiddagens cykeltur.

Premiärrundan

Då har även jag tagit årets premiärrunda - nästan en månad senare än förra året. De senaste veckorna har jag varit totalt insnöad på simning (lärde mig crawla under vintern) och jag har inte känt något nämnvärt sug efter att plocka fram cykeln; det var först då jag väl trampade iväg idag som det slog mig att ...

1. Jag har saknat farten! (Även fast jag inte är någon fartfantom. Än.)
2. Frihetskänslan att trampa iväg på en cykel fortfarande slår allting annat i motionsväg.
3. Det blåste ute...

Ja, blåsten har jag inte ägnat en tanke sedan november men nu blir det att surfa in på SMHI:s hemsidan dagligen de närmsta sju månaderna.

Idag blev det "temporundan" som är 40 kilometer lång och utan några nämnvärda backar. Efter 25 kilometer var allt krut spillt och benen började protestera mot den tuffa behandlingen. "Shut up legs!" var inte att tänka på så jag slog markant av på takten den sista biten.

Härligt att vara tillbaka i sadeln!

Väldigt alternativ träning

Det har blivit en hel del löpning under julledigheten och formen har varit på topp - dagen före doppareda'n slog jag rekord på Askersundsrundan (4 km) med en minut och idag i Mjölby var tanken att springa Mjölbyrundan snabbare än någonsin. Jag startade i "ursinnigt" tempo; i första kurvan trampade jag på världens halaste isfläck, gjorde en spektakulär saltomortal innan jag landade på bägge knäna och rullade ut på gatan. Slog mig så in i h*****e. Det var bara att snyftandes linka hemåt och plåstra om såren.