Familj i praktslag

I fredags hade jag kalasvindar till Askersund men jag var helt ur slag. Idag returresan till Mjölby och samma vindar, det vill säga denna gång motvind 5 m/s. Ändå cyklade jag samma sträcka tio minuter snabbare i motvinden och var hur stark som helst trots att det brukar kännas tyngre på söndagen eftersom man har tio mil i benen från fredagen. Gissningsvis var det formtoppningen som stämplade in idag (en vecka försent) även om det finns två andra, inte så troliga, alternativ:

1) Dottern har kört denna låt på repeat hela helgen - visserligen drev den mig till slut till vansinne men icke desto mindre nynnade jag på den större delen av hemfärden.

"... Gayfish, gayfish, motherfucking gayfish ..."

2) "Kolhydratladdningen" fredag-söndag var, tja, låt oss säga annorlunda: Fredag kväll blev det efter cyklingen Gainomax Recovery, två Felixpajer, två chipspåsar av minsta storlek samt 50 cl Cola. Lördagen grundade jag med yoghurt, åtta rostade smörgåsar, en bulle och kaffe på Café Tutingen, en ask med mjölkchoklad, mer Cola, en kebab med bröd för att sedan toppa med en trekvarts pizza och tre glasstrutar. Söndagen blev det frukost kl.09.00 med yoghurt, två ägg samt ytterligare ett gäng rostade smörgåsar och som "mellanmål" fyra päronsplitt och fem chokladmuffins. Klockan tre på eftermiddagen stack dottern iväg oplanerat och jag bestämde mig för att cykla hemåt, en dag tidigare än vad som var tänkt från början. Utan lunch eller någonting liknande. Med allt detta skramlandes i magen gjorde jag alltså en topprestation i motvinden.

Även dottern var i storform i helgen och levererade "Årets tillmäle":