Önnebo med Team Sub20

Det är tydligt att det krävs sällskap för att få en sanslöst rolig cykelrunda. Det har blivit alldeles för få pass för mig tillsammans med Team Sub20 men idag fick jag äntligen tummen ur.

Mest meriterad i gänget var Maria Lundgren och mer om henne kan man exempelvis läsa här. Det har blivit mycket cykling för henne på sistone eftersom hon på grund av en vadskada tvingats hålla sig borta från sin älskade löpning.

Dessutom jag, Jerker, Niclas, Andreas och Henric. De första fyra milen växeldrog vi broderligt medan cyklingen i princip urartade efter "spurtpriset" i Västra Harg som Henric tog hem, tätt följd av Andreas. De två är fruktansvärt explosiva - speciellt uppför och ingen av oss hade någon chans att hänga på i det tempot. Enligt hörsägen ska Andreas förresten i sin ungdom sprungit 100 meter på elva sekunder...

Strax efter det kom Niclas loss solo och låg och drog ensam någon kilometer innan vi kom ikapp. I ett läge drog Jerker en hel del medan jag kurade ihop bakom. Jag har för mig att Andreas och Henric gjorde ytterligare något ryck medan Maria hjälpte till att täppa åtminstone en lucka. När det gäller Maria så tycker jag mig ana att ju hårdare och tuffare det är, desto bredare ler hon. Sådan vill jag också vara!

Trots anarkin som rådde sista milen så hängde alla på och kom i mål samtidigt. Snittet hade säkerligen blivit lite högre om vi växeldragit hela vägen men det hade inte varit lika roligt.

Rundan

Det enda smolket i bägaren var att de "5 st Drömmuffins med vaniljcrème" som jag hade tänkt ha med mig på morgondagens distanspass inte överlevde kvällen.