Tour de Vretstorp

Igår blev det första rundan på över två veckor där jag varken led av förkylningen eller influensan, däremot led jag av usel form. Jag kan knappast ens minnas när jag senast kände mig så långt under isen. Fick mjölksyra i benen bara genom att klättra upp på cykeln. Men äntligen fint väder och bara en sån sak fick det att sprätta i benen! Först trehundra meter pavé innan jag styrde kosan mot Vretstorp och sträckan var en hel del kuperad men kronan i juvelen var helt klart nedfarten till Vretstorp. En sådan nedförsbacke har jag aldrig stött på tidigare och huj vad det susade på nedför!

Missförstå mig rätt: Vretstorp var en trevlig bekantskap (speciellt i fint väder som är sällsynt dessa dagar) men alla nedlagda affärer i centrum fick det att se ut som en spökstad. Det blev en liten raggarsväng innan jag vände tillbaka till backen som nu lutade rejält uppför...

Lät cykeldatorn visa lutningen på backen och det pendlade mellan 6 och 10 procent! När min garmin tickade upp på 10% var jag i himmelriket. Och Vretstorpsbacken är nog den enda som har ett utkikstorn på toppen.

Notera min kära Wiliercykel som vilar sig efter bestigningen. Under tiden besteg jag själva tornet och man vet att man har specialiserat sig för mycket på cykling när det jobbigaste för dagen var att bestiga själva tornet...

Utsikten från tornet. Ännu ett kort från tornet följer, denna gång med cykeltema...

För ni noterar väl cykelhjulen som "vuxit fast" runt trädet. Någon trött cyklist har dumpat två vitala cykeldelar runt trädet. Vretstorpsbacken skördar sina offer.

Men varför gå över ån efter vatten? I Askersund, mindre än tvåhundra meter från mål, följde denna backe. Spana in skylten. 20 %. Tour de France - släng dig i väggen. Som grädde på moset och i direkt anslutning till denna uppförsbacke avslutades också rundan med ett pavéavsnitt på typ femtio meter. Denna tripp hade allt och är nu min nya favoritrunda.