Bad i Rönneshytta

Stack iväg tidigare än vanligt eftersom jag ville se avslutningen på damernas linjelopp i OS. Ganska händelselös cykling men letade i alla fall upp badplatsen i Rönneshytta.

Folktomt

Efter doppet blev det mellis

Väl hemma hann jag knappt bänka mig framför tv:n förrän Marianne Vos och tre andra cyklister gjorde den avgörande attacken. Emma Johansson blev bästa svenska på sjätte plats. Trist.

Längsta distanspasset

Det har varit jättefint väder denna vecka och idag var inget undantag. Lediga fredagen och cykeln och ryggsäcken var bestyckad för mitt längsta distanspass någonsin. Denna gång fick jag helgcyklingens Mjölby-Askersund att se ut som en etapp i Tour de France: 17 mil och över tre "HC-kategorier"...

Start alltså i Mjölby och första stoppet blev vid Rökstenen där jag köpte jag en kylskåpsmagnet samt en Cornetto. Sedan vidare uppför Omberg med ytterligare kolhydratladdning i Stocklycke.

Några bilder från Omberg

Efter Omberg körde jag norrut mot Vadstena - jag hade tänkt köra samma väg som Jerker och jag cyklade igår men kom inte ihåg var jag skulle svänga så det fick bli riksväg 50 hela vägen in i Vadstena. Eftersom det var några år sedan jag var där senast så fick det bli en liten sightseeing bland slott och gatusten.

Vadstena slott

I Vätterviksbadet var tanken att jag skulle ta ett dopp men just då var det lite molnigt samtidigt som jag inte kände mig tillräckligt sugen. Det fick bli en måltidsersättningskaka istället.

Mestadels småvägar till Motala där cykelverkstaden hade semesterstängt denna vecka. Jag får ringa till dem på måndag istället - de måste hjälpa mig med byte av kedja samt bakdrev. Det har blivit 1200 mil för de komponenterna och de är duktigt slitna.

Sedan Övralidsbacken. Riktigt varmt nu och dessutom Omberg och tio mil i benen. Jag tog mig upp även denna vecka men det var så jävla jobbigt att det inte ens var roligt...

Denna gång blev det i alla fall Farfarsstugan på toppen men köttfärspajen fick mig inte precis att hjula av glädje. Nästa gång jag stannar vid Övralid ska jag nog se till att istället ha med mig en termosmugg med kaffe samt en bulle.

Mot Godegård och nu var jag jävligt sugen på ett svalkande bad men först Mariedammbacken. Den har inte samma skrytsamma procent som Omberg och Övralidsbacken men är däremot betydligt längre. Jag får väl mäta den någon gång men jag gissar på ungefär 1½ kilometer uppförsbacke.

Doppet kom i Åmmeberg. Jättevarmt i vattnet och jag hade nog kunnat plaska omkring hur länge som helst.

Fjärde raka cykeldagen för mig och hittills har det blivit cirka 35 mil denna vecka. Nu sitter jag och tittar på OS-invigningen från London och känner mig förvånansvärt pigg i benen.

Övralidsbacken!

Först frukost framför tv:n där jag tittade på den korta reprisen av gårdagens tempoetapp i Tour de France (Wiggins och Froome är lite väl överlägsna för att man ska kunna heja på dem) innan jag trampade iväg mot Mjölby. Planen för dagen: Utflyktstempo med mobilkameran i en bakficka och diverse omvägar. Först norrut mot dagens första håla.

Närmar mig Snavlunda

I Snavlunda svängde jag av mot Kårberg och Skyllberg. Snavlunda-Kårberg-Skyllberg är dagens första omväg och den kör jag eftersom de har rivit upp asfalten på sex ställen på den ordinarie sträckningen. I fredags på min väg till Askersund cyklade jag den vägen och fick kliva av cykeln och gå på de sex ställena - asfalten var ju borta och de hade lagt dit stora vassa stenar istället. Tre cyklister stod förresten och lagade en punktering i direkt anslutning till ett av dessa ställen. Jag frågade om de behövde hjälp men de hade både kunskap och redskap. Man behöver inte vara Jerker Kvick för att begripa vad det var som hade orsakat den punkteringen.

På väg mot Skyllberg

Efter 35 kilometer nådde jag Mariedamm och länkade in på den gamla vanliga sträckningen som jag cyklat så många gånger tidigare. Mariedamm-Godegård är härlig cykling med lite vildmarkskänsla och sjukt lite trafik; det händer ofta att man cyklar hela den vägen utan att stöta på en enda bil.

Vildmark 1

Vildmark 2

Vildmark 3

Efter att ha tuffat förbi Godegård så kommer man efter idogt trampande (och i ständig motvind) till slut fram till den förhatliga riksväg 50 (den funkar att cykla på - flera gör det och den känns säker - men inte är det skoj då bilarna blåser förbi i tillåtna hundra knyck). Tidigare har jag alltid tagit den söderut mot Motala men denna gång körde jag för första gången in i Nykyrka.

Wilier får välförtjänt vila i Nykyrka

Där svänger man av mot Övralid. Det gjorde jag. Var ganska säker på att man någonstans där framme skulle komma in på vägen som Vätternrundadeltagarna kör och i Övralid hoppades jag också stöta på den legendariska Övralidsbacken.

http://www.fotosidan.se/blogs/bob-bovin-photography/279-faglum-i-ovralidsbacken-svenska-cyklisters.htm

Klicka på länken ovan och läs om Övralidsbacken som ska vara någonting av det värsta vi har i Sverige. Bob Bovin tog korten på bland annat bröderna Fåglum och sedan dess har de tack och lov asfalterat backen. Vägverket alltså. Inte Fåglumbröderna.

Man kommer ju upp i pulszon 4 bara genom att se skylten...

Framme på toppen av backen. Nedfärden var enorm. Handbromsen låg i hela tiden.

Väl nere var det bara att vända och cykla uppåt. Lättaste växeln och ändå orkade jag inte sitta ned och trampa. Jag var tvungen att stå upp hela vägen upp och jag hade knappt styrfart. Vad ska man jämföra backen med? Omberg är bara en liten vägbula. Malexanderbacken kommer kännas som en nerförsbacke nästa gång jag trampar den. Alla tar sig helt enkelt inte upp på cykeln och cyklister har setts sicksacka uppför.

Bilderna gör inte backen rättvisa

Övralidsbacken

Det mest häpnadsväckande är dock att genom att förlänga min Mjölby-Askersundsetapp med bara en knapp mil så kan jag cykla uppför denna backe varje fredag. Och det kommer jag göra! Dessutom slipper jag ju riksväg 50 och får den bedårande naturen gratis.

På toppen av Övralidsbacken ligger alltså Övralid. Här bodde Verner von Heidenstam 1925-1940. Sanslös utsikt och dessutom Café Farfarstugan. Trots att jag var hungrig så vågade jag dock inte fika där iklädd cykelkläderna. Det får bli någon gång då jag har sällskap istället.

Övralid har guidade turer på sommaren

Att hitta tillbaka till civilisationen  var en baggis. Det var bara att cykla nedför Övralidsbacken och följa vägen så var man efter ett tag nere vid korsningen riksväg 50. Här hade det varit enkelt att svänga söderut på stora vägen eftersom Motala ligger alldeles i närheten men nu siktade jag på att helt hålla mig borta från 50:an och cyklade därför rakt fram i korsningen. Jag har nämligen många gånger sett cyklister komma därifrån och gissade att det skulle gå att ta sig till Motala den vägen också. Det gjorde det och det var inte ens en omväg.

Vätternrundancyklister känner igen sig. De kommer samma väg som fyrhjulingen och svänger höger och har sedan inte långt kvar till mål. Jag korsade och hittade fram ändå.

Jag hoppas jag kan få med några från Team Sub20 på sträckningen Mjölby-Övralid nu på fredag då jag sticker iväg mot Askersund någon gång på förmiddagen. I och för sig så skrämmer Övralidsbacken en hel del men man måste våga för att vinna. Eller som Verner von Heidenstam uttryckte sig:

Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Äntligen nytt rekord på Väderstadrundan!

Det tidigare rekordet är från augusti i fjol då jag gav allt för att snitta över 32 men ett påtvingat rondellstopp gjorde att jag hamnade på nesliga 31,97 km/h. Idag ville jag ha ett kvitto på var jag stod någonstans rent formmässigt - när jag cyklade hem från Askersund i söndags kände jag mig kalasbra de första 6-7 milen och det kändes som jag kanske vilat mig i form under semestern.

Egentligen blåste det alldeles för mycket idag för ett nytt PB och att därför få ett nytt rekord på 32,25 km/h känns skitbra. Ett skrivet mål inför Vätternrundan 2013 är att någon gång ha snittat över 33 på denna runda och nu verkar det inte längre ouppnåeligt.

I morgon blir det livestreamat Tour de France direkt efter jobbet (Kessiakoff försvarar förhoppningsvis bergatröjan) och kanske sedan en sväng med delar av Team Sub20 - om vädret och benen tillåter.

Bad i Åmmebergska golfen

Fint väder och barnfri så det var tid att läge att ge sig ut på en förmiddagstur. Jag cyklade till badet i Åmmeberg (vid golfbanan) där det blev bad och sol. Felicia ringde och behövde baddräkten som hon glömt hemma så jag fick avbryta glassandet lite i förtid.

I Askersund blev jag omcyklad av en kille som hade jävligt bråttom. Klasskillnad.

Hastighet kontra höjd

Wow, vilken cykel!

Såg en liknande cykel i Tour de France. Jag är kär. Vad ska jag göra för att hon ska bli min?

Look 695

Hammar-Åmmeberg & Kessiakoffinspiration

Pissväder på förmiddagen och jag laddade upp med att sluka sex päronsplitt och titta på Tour de France där Fredrik Kessiakoff gjorde ett monsterlopp - ett tag såg det ut som han skulle kunna vinna hela etappen men så blev det inte. Däremot erövrade han den rödprickiga bergatröjan (förste svensk på trettio år!) samt priset som etappens mest offensive cyklist.

Halvklart  väder när jag trampade iväg och för första gången på tre veckor kunde jag blåsa ur allting utan att känna av vare sig förkylning eller influensa. Jag får väl tacka glassen och Kessiakoff för det.

Ännu en ny runda

Mulet men gav mig ut på en sväng. Tanken var att vara ute en timme men i utfarten av Askersund såg jag två cyklister framför mig, de körde söderut på riksväg 50 och jag beslöt att lägga mig en bit bakom dem för att se om de hade någon smart runda att bjuda på. Tja, stora vägen ända till Hammar och den sträckan är ju inte så cykelvänlig men sedan en ny väg till Hammar (bron över rv50). I ett villaområde tappade jag bort hjälpryttarna och sedan blev det några turistsvängar innan jag hittade en liten väg mellan Hammar och Sänna och därifrån blev det Dalby-Åmmeberg-Askersund.

Gamla Hammarbron bortplockad sedan länge. Här cyklar man inte över.

Cyklade även upp en sväng till kyrkogården för att se om det fanns några backar eller dolda vägar ut ur byn. Det var väl här som jag glömde starta cykeldatorn.

Den nya rundan med diverse kringelkrokar.

Nu följer jag snabbschacks-VM på internet (heja Magnus Carlsen!) samtidigt som Eurosportsändningarna från Tour de France's första bergsetapp snart tar sin början.

Storkrasch i Tour de France

Två av mina hjältar förlorade i dag praktiken chansen att segra i Tour de France i år. Robert Gesink som krossade allt uppför Mont Baldy tidigare på säsongen var en av många som kraschade i dagens etapp när 24 kilometer återstod till målet. Den andra hjälten var Ryder Hesjedal som vann girot i år. Och dagen innan den första bergsetappen där bägge hade haft chansen att ta ledningen i loppet.

Tour de Vretstorp

Igår blev det första rundan på över två veckor där jag varken led av förkylningen eller influensan, däremot led jag av usel form. Jag kan knappast ens minnas när jag senast kände mig så långt under isen. Fick mjölksyra i benen bara genom att klättra upp på cykeln. Men äntligen fint väder och bara en sån sak fick det att sprätta i benen! Först trehundra meter pavé innan jag styrde kosan mot Vretstorp och sträckan var en hel del kuperad men kronan i juvelen var helt klart nedfarten till Vretstorp. En sådan nedförsbacke har jag aldrig stött på tidigare och huj vad det susade på nedför!

Missförstå mig rätt: Vretstorp var en trevlig bekantskap (speciellt i fint väder som är sällsynt dessa dagar) men alla nedlagda affärer i centrum fick det att se ut som en spökstad. Det blev en liten raggarsväng innan jag vände tillbaka till backen som nu lutade rejält uppför...

Lät cykeldatorn visa lutningen på backen och det pendlade mellan 6 och 10 procent! När min garmin tickade upp på 10% var jag i himmelriket. Och Vretstorpsbacken är nog den enda som har ett utkikstorn på toppen.

Notera min kära Wiliercykel som vilar sig efter bestigningen. Under tiden besteg jag själva tornet och man vet att man har specialiserat sig för mycket på cykling när det jobbigaste för dagen var att bestiga själva tornet...

Utsikten från tornet. Ännu ett kort från tornet följer, denna gång med cykeltema...

För ni noterar väl cykelhjulen som "vuxit fast" runt trädet. Någon trött cyklist har dumpat två vitala cykeldelar runt trädet. Vretstorpsbacken skördar sina offer.

Men varför gå över ån efter vatten? I Askersund, mindre än tvåhundra meter från mål, följde denna backe. Spana in skylten. 20 %. Tour de France - släng dig i väggen. Som grädde på moset och i direkt anslutning till denna uppförsbacke avslutades också rundan med ett pavéavsnitt på typ femtio meter. Denna tripp hade allt och är nu min nya favoritrunda.

Vansinnesrunda

Måndagen den 2 juli 2012, inne på min fjortonde förkylningsdag och för fyra dagar sedan däckades jag dessutom i maginfluensa. Helgen var i och för sig feberfri men hade inte mycket i benen när jag trampade iväg de tio milen till Mjölby. Där hade jag en lönerapport som jag lovat fixa och dessutom passade jag på att vattna blommorna. Dagens på kinarestaurangen och en middagslur i soffan innan besiktning: Trött, vingliga ben och lätt feber men hemlängtan var för stor och jag trampade iväg mot Askersund med vinden i ryggen och den räddade mig nog. Fruktansvärt trött när jag väl var hemma och tjugo mils cykling en krasslig dag är nog ingenting jag kommer göra en gång till. Men jävlar vad smultron jag såg på första tiomilaturen. Tusentals.