Premiär för Mariedammrundan

Jag stack iväg strax innan halvtio på morgonen; vindarna var snälla och jag körde för första gången rundan Snavlunda-Kårberg-Skyllberg-Mariedamm-Zinkgruvan-Åmmeberg. Närmare sex mil, kuperad, fikamöjligheter i Zinkgruvan och dessutom cyklar man förbi fyra badplatser, även om ett dopp denna sommar inte verkar bli aktuelllt.

En insekt, modell stor och stenhård (gissar på nån skalbagge av nåt slag) smackade också in i en av mina framtänder. Det blev en jävla smäll. Tur jag inte fick in den i munnen. Då hade jag lagt ned cyklingen för alltid.

Vätternrundan 2012

Eftersom jag har för vana att skjuta upp allting till allra sista stund så blev jag väl inte direkt förvånad över tre bakslag bara några timmar innan avfärd mot Motala:

1. Bakhjulsbromsen ligger i efter att jag använt den! Märkte det när jag skulle pumpa däcket. Hela "paketet" satt löst och jag klarade inte av att fixa det. Den högra klämman gick inte tillbaka efter att bromsen använts. Lösning: Cyklade större delen av rundan med endast framhjulsbromsen...
2. Ramväskan som legat slängd på golvet sedan inköpet för ett par månader sedan försökte jag sätta dit innan avfärd. Den tog så stor plats att jag inte fick plats med den ena vattenflaskan. Lösning: Struntade i väskan.
3. Monterade dit den nya sadelväskan, modell kingsize. Eller rättare sagt FÖRSÖKTE få dit den. Gick inte, den var helt enkelt inte kompatibel med min sadel. Surt. Lösning: Lämnade den hemma.

Här hade jag alltså satt mig i ett litet dilemma. För att lösa förvaringsbekymren under loppet fick jag göra ett par ändringar: Den lilla pumpen fanns det inte längre någon plats för och jag fick lämna den hemma. Jag hade i och för sig kolsyrepatronerna men de hade jag aldrig testat så det kändes inte helt okej. Dessutom fick jag stuva in alla gels, energikakor och dylikt i bakfickorna tillsammans med mobil, pengar, visakort, reflex med mera. Jag tog även en rejäl chansning när jag lämnade Crafts regnbyxor hemma. För en stund funderade jag på att starta iklädd Enduras "galonbyxor" men det slutade med att jag hade på mig mina sommarbibs och till det Crafts benvärmare. Det skulle ju bli regn och nio grader och jag hade ingen aning om huruvida jag skulle kunna stå emot kylan i den klädseln. Jag hade däremot bestämt mig för att inte cykla med ryggsäck detta år och så fick det bli. På överkroppen hade jag en Crafts undertröja med korta ärmar, Assos cykeltröja och Crafts armvärmare. Över det den nyköpta västen och dessutom startade jag med Crafts regnjacka eftersom vi strax efter starten skulle cykla in i ett rejält regnoväder. På fötterna hade jag mina vanliga ultrakorta cykelstrumpor och över dem ytterligare ett par som jag köpte på torget i Motala på torsdagen. Dessutom mina gamla beprövade skoöverdrag. På händerna fick det bli Sealskinz vattentäta och vindtäta handskar som jag köpt nyligen och som därmed fick sin jungfrutur - just händerna har jag fått lära mig är extra känsliga och detta var det tredje rejäla paret som jag nu kom att testa.

När jag och Helén väntade på Jerker kl.01.50 kändes det oroligt och jag trodde inte jag skulle klara av regnet och den medföljande kylan. Jag ångrade att jag inte startade med ett par regnbyxor för att sedan lämna dem vid någon kontroll. En annan sak som oroade var att även om jag gått och lagt mig 17.30 så somnade jag inte förrän midnatt och sedan ringde ju klockan 00.30 - en halvtimmes sömn inför ett varv runt Vättern är inte optimalt.

Jag, Jerker, Andreas och Pelle startade 03.16 tillsammans med en Ride of Hopegrupp och tanken var att cykla tillsammans med dem. Det gick riktigt snabbt bitvis och jag låg på rött lite för ofta för att det skulle kännas riktigt bra. Ju närmare Jönköping vi kom desto mer regnade det och blåsten piskade på rejält även den. I Jönköping bröt Jerker och Andreas. De var helt enkelt för blöta och nerkylda - dessutom hade Andreas problem med sitt knä. Jag var i och för sig också blöt men handskarna var ett guldköp! Trots att jag var plaskvåt om händerna så var de ändå varma vilket var någonting helt annat en de mardrömsetapper jag då och då haft till och från Askersund.

Strax innan Jönköping fick cykeldatorn spelet och slutade fungera. Det visade sig senare att det var magneten på ekern som hamnat ur läge. Tur i oturen då jag var rädd för att datorn hade blivit vattenskadad och obrukbar. Synd dock att jag dock nu inte fick några korrekta värden från loppet.

Någon gång efter Jönköping fick en av Ride of Hopemedlemmarna punktering och de stannade allihop. Jag, Pelle och några till som inte tillhörde gänget trampade vidare - det kändes bättre än att stå och frysa. Efter ett tag började de växeldra och i ett läge där jag fick kriga. Istället för att inte hjälpa till att dra (det hade jag inte orkat) så  valde jag att släppa. Sedan tog det en stund innan jag hamnade tillsammans med andra men de tog det mycket lugnare och jag fick vila upp mig en bra stund innan jag hängde på ett stort gäng som cyklade snabbare.

I Hallelujahbacken fick jag stanna eftersom en i klungan gjorde mig uppmärksam över att min sadelväska höll på att lossna. Jag stannade bredvid predikanterna och fick hjälp av dem eftersom mina händer var så kalla och stela att jag inte lyckades med det själv. Jag hade också problem med armbågarna som smärtade och var svåra att böja. När jag väl kom därifrån så hade ju den goa klungan försvunnit och jag fick börja leta efter andra cykelkamrater. Hamnade i en långsam grupp, pulsen gick ner och med den kroppstemperaturen: I nedförbackar när det fläktade och man frihjulade så började benen och fötterna skaka okontrollerat. Riktigt läskigt. Klungan försvann sedemera in i nån depå och jag fick söka vidare efter sällskap eftersom jag inte hade något större behov av att stanna.

Från Hammarsundet blev jag ensam igen och det blev först efter Medevi som jag kunde ta hjälp av klungor. Precis som förra året! Och precis som förra året kändes det som evigheter att cykla de två sista milen. Jag trodde aldrig jag skulle komma fram. De sista två timmarna sken solen vilket gjorde att man tinade upp och hann till och med börja tycka det var för varmt. Fick cykla med västen på hela vägen vilket blev svettigt in mot mål men hade ingenstans att ha den.

Daniel från schacket hojtade till när jag passerade mål. Pratade lite med dem och det första jag undrade var vad klockan var - eftersom min cykeldator inte angav rätt siffror så fick jag använda klockan för att ta reda på hur snabbt jag cyklat. Det var alltså först här som jag blev varse om att jag cyklat under tio timmar - ett mål som jag hade gett upp efter typ 20 mil. Kul!

Potatissallad, lättöl och sedan cykling tillbaka hem till Mjölby.

På Vätternrundans hemsida stod det sedan att läsa:

Kraftigt regn har fått många att kliva av cykeln. Därför har vi tvingats disponera om Vätternrundans bussar i Motala till banan, allt för att få hem våra blöta cyklister snabbare.

 Och på facebook skrev Andreas:

Det var ett av de sämsta väder VR haft. I depån i Jönköping träffade Jerker och jag på folk som var totalt nedbrutna av köld och det var ambulanspersonal på plats som delade ut filtar och hjälpte folk att få av sig hjälmar, kläder m.m. Det var värsta krigsstämningen.

På cykelbloggar.blogspot.se skrevs det

Rekordmånga bröt loppet strax över 1700 åkare valde att ta hjälp av följebilarna som plockade upp frysande cyklister eller andra som bröt av andra orsaker. Av 23000 åkare var det endast 16805 som startade... 

Antalet cyklister som bröt justerades senare till 2250 st. vilket var rekord för Vätternrundan.

Det mest trista för egen del var nog klungkörningen ned till Jönköping tillsammans med Ride of Hope. Det var mycket hets, stress och trängseln gjorde det farligt. Jag förstår de som klagar när de blir passerade av en sådan hjord. Man kan tycka att Ride of Hopes cykelkläder ska borga för en viss mängd empati då de cyklar för en god sak men så var det tydligen inte.

Det värsta jag var med om var väl en tjej som hojtade till två gånger på mig för att jag vinglade litegrann. Efter Jönköping slapp jag ju denna grupp men stötte på dom igen i uppförbacken in i Medevi och då fick samma tjej ett vansinnesutbrott på en kille som passerade henne:

Se dig för din förbannande jävla idiot!!

vrålade hon och hennes kompis sade till tjejkompisen "Nu får du väl ändå ta och ge dig." Det var tydligt att hon hade haft flera liknande utbrott under färden. Jag kan inte förstå vad en sådan människa får ut av Vätternrundan.

Okej, jag måste väl ändå sluta lite positivt med en jämförelse mellan mina två Vätternrundor:

Ort      2011  2012  Diff
Gränna   03:12 02:18 00:54
Bankeryd 05:09 03:51 01:28
Hjo      06:57 05:34 01:23
Aspa     09:35 07:57 01:38
Medevi   10:50 09:01 01:49
Motala   11:49 09:50 01:59

Analys av ovanstående tabell får vänta en stund.

Ännu ett paket...

Igår hämtade jag ännu ett paket från Alwaysriding - precis lagom inför Vätternrundan. En väst från Etxeondo som jag ska ha med mig runt Vättern. De andra två plaggen var vind- och vattentäta handskar samt regnbyxor, men dessa hoppas jag VERKLIGEN slippa ta med mig.

Inför helgens batalj vilar jag mig i form och på onsdag blir det födelsedagskalas i Askersund. Felicia fyller 12 år och jag tar bussen dit denna gång!

Är tillbaka i Mjölby på onsdagskvällen och planerar då att ta ut cykeln på en lätt runda för att se till att allt är i ordning.

Sista långpasset innan Vätternrundan

Igår tvättade jag cykeln och idag försökte jag passa in starten så pass att jag skulle slippa regnet. Stack iväg från Askersund strax efter elva och cyklade hemåt över Snavlunda-Skyllberg-Mariedamm. Just den sträckningen mötte jag massvis med cyklister. Riktigt stora klungor. Det är tydligen så att det är fler som passar på att toppa formen inför Vätternrundan som startar nästa helg. I Motala började det regna rejält och ut ur Motala mötte jag Halvvätterndeltagare i strid ström på väg in mot målet. Det var kul! Speciellt var det många glada tjejer som hälsade. Bra jobbat allihop! Trots motvind/sidvind hela vägen och trots att jag tog det lugnt så gick det klart snabbare än jag hade tänkt mig - jag ligger bra till formmässigt, helt klart. Hemma i Mjölby och strax måste jag väl besikta cykeln för att se hur han klarade regnet. Vill egentligen inte tvätta den igen men antagligen blir jag tvungen. Eventuellt kör jag en kort, halvintensiv träningsrunda i mitten av nästa vecka men troligast är nog att jag inte cyklar någonting nu inför Vätternrundan.

Den nya ryggsäcken var ett kanonköp! Den är lättare och smidigare och jag fick även möjligheten att testa den inbyggda regnskyddet. Även om den är expanderbar så tar den dock inte lika mycket packning som den gamla trotjänaren men nu under sommaren kommer den absolut att duga.