Bekräftelse och punka

Igår blev det en cykeltur direkt efter jobbet och äntligen fick jag lite bekräftelse på att formen är i antågande. Efter tre mil av min favoritrunda låg snittet på dryga 31 km/h - även om det nu väntade en mils motvind så gissade jag att jag borde landa på snittet 29,0-29,5 km/h. Det var ganska varmt ute samtidigt som det blåste 4 m/s. I värsta motvinden fick jag punktering och med endast 6-8 kilometer kvar av rundan. Visserligen stoppade jag klockan men viljan att slå säsongsbästa försvann lika snabbt som luften ur framdäcket. Lite surt. Efter några minuter stannade Helén - en arbetskamrat - till med bilen och tittade till mig. Lite märkligt att däcket exploderade precis där hon bor; vi har en muntlig överenskommelse att hon ska komma och rädda mig om cykelolyckan slår till nåt alldeles i någon oländlig terräng. Det var också hon som skjutsade mig till Vätternrundan förra året.

När jag väl kom iväg så dunkade framhjulet precis som förra gången och då trodde jag att slangen var klämd men nu börjar jag tveka. Idag köpte jag nytt däck (som nu är ditsatt) och även kolsyrepatroner plus munstycke. Nästa gång det smäller ska jag i alla fall kunna trycka i tillräckligt med luft i däcket!