"Cykelstaden" Motala??

Varför tar de inte upp gruset från cykelvägarna i Motala? Endast på en del sträckor har de bemödat sig och det suger fett att cykla igenom staden. I Mjölby plockade de bort rubbet för över två månader sedan och likadant var det förra året. Skärpning. Bitvis kör jag civil olydnad och trampar fram på bilvägarna.

Självklart är Motala årligen en het kandidat till årets cykelstad tack vare de väl genomförda arrangemangen av diverse vätternrundor men punkteringsgrus på cykelbanorna främjar inte precis cykling de återstående 51 veckorna på året.

Sydvästan och PB

Denna vecka har jag uppvisat fin form och när jag stack iväg mot Askersund klockan tre på fredagen hade jag den gamla trotjänaren sydvästan i ryggen, dessutom 7 m/s. Med den nya Garmin Edge 500 på styret var siktet inställt redan från början att cykla med ett snitt över 30 km/h. Dessutom var det varma vindar med 15 grader Celcius. Det började bra och när jag kom till Motala låg snittet på 32,4 km/h men den staden är som en enda stor vägbula och när jag åkte ur Motala var snittet nere på 31,3 km/h. Sedan lyckades jag arbeta upp det till 32,2 när jag passerade Godegård och körde in i den kuperade delen av sträckan - de sista 35 kilometrarna är det mycket upp- och nedför och nu började snittet dala. Tunga svarta moln på himlen när jag närmade mig Mariedamm och när jag i motvind började bestigningen av sträckans "hors catégorie" började det regna och hagla, jag tog på mig regnjackan men blev snabbt blöt och nedkyld. I Åmmeberg var snittet nere på 30,8 (och det hade slutat regna) men med endast en knapp mil kvar insåg jag att jag skulle lyckas med en milstolpe: att cykla sträckan Mjölby-Askersund (Askersund-Mjölby) med ett snitt över 30 km/h. Det stannade sedemera på 30,5 km/h och därmed lyckades jag klara ett mål inför Vätternrundan 2012 - att cykla mellan Mjölby och Askersund på minst 30 km/h.

I Motala, när snittet var som högst, fick jag för övrigt magknip så grav att jag inte vågade resa mig ur sadeln. Som tur var så gick det över efter 30-45 minuter.

Mina personliga inställningar när det gäller visning av data på Garmin Edge 500:

Hastighet, snitthastighet, distans, puls samt kadens. Hastigheten mest för nyfikenhetens skull samt som sporre, snitthastighet som sporre, puls som ett bra träningsredskap (lättare att sikta in på en snittpuls och försöka hålla sig där) och kadens mest för att jag är nyfiken men senare kommer jag använda mig av kadensen i träningen.

Vädret i Askersund: 9 grader, SV 5 m/s.

Testrunda med Garmin Edge 500

Efter att monterat dit fästet för enheten samt för kadens- och hastighetsgivarna gav jag mig ut på en väldigt kort provrunda i regn och hagel. Efter att ha gått igenom all data som insamlats under cykelturen är jag minst sagt lyrisk. Love it!

Detta var bara en liten del av den information som presenterades. Vad kul det ska bli att få koll på kadens samt se ordentliga kurvor från pulsmätningar.

"Vilse" i Boxholm och Ulrika

Eftersom det inte blev någon cykling till och från Askersund (tog buss och tåg istället) på grund av busväder, så straffade jag mig själv med ett riktigt grispass när jag kom tillbaka till Mjölby kring middagstid. Hogstad-Ekeby-Boxholm och i Boxholm snurrade jag tre varv innan jag hittade vägen mot Malexander. Efter att jag kommit en bit på den vägen såg jag en skylt där det stod typ "Ulrika 26 km". Eftersom jag inte var säker på hur jag skulle cykla efter Malexander och eftersom jag visste att det i Västra Harg finns en skylt som pekar mot Ulrika så kändes det bra att ändra sträckning och cykla mot Ulrika.

Eftersom det i Västra Harg finns en skylt som pekar mot Ulrika så måste det ju finnas en skylt i Ulrika som pekar mot Västra Harg...

Riktigt smart tänkt av mig och jag trampade därför mot Ulrika. Riktigt grov asfalt vilket gjorde att det kändes som man trampade ett pavéavsnitt i Paris-Roubaix. Det fanns inte en enda flack meter på denna sträckning. Det gick antingen uppför eller nerför. Till slut hatade jag till och med nerförsbackarna eftersom jag visste det betydde att det strax kom en medföljande uppförsbacke. Motvind var det också. Fem kilometer innan jag var framme i Ulrika så såg jag en skylt. Västra Harg 17. Men jag var så säker på att det skulle gå att cykla dit ifrån Ulrika att jag istället fortsatte rakt fram. Väl framme och vad fanns det för skyltar? Vikingstad. Njäe, det lät galet. Kisa. Sure, inte en chans, det är helt fel håll. Rimforsa? Hm, ligger inte det åt Linköpingshållet? Jag cyklade i alla fall däråt i förhoppningen om att det strax skulle dyka upp en skylt mot Västra Harg. Vägen blev snabbt sämre och ödsligare. Stannade för att med Endomondo och Google Maps få vägledning men täckningen var så dålig att de inte fungerade och jag beslöt mig för att cykla tillbaka och förbi Ulrika för att komma in på vägen mot Västra Harg. Väl inne på denna väg fick jag medvind samtidigt som asfalten och vägen blev femstjärnig. När jag var hemma visade det sig att jag cyklat 11,6 mil vilket åtminstone var 2 mil längre än beräknat.

Så här i efterhand och efter att jag besiktat kartan förstår jag att jag kunde cyklat mot Vikingstadhållet när jag var i Ulrika. Nåväl, jag får väl ta den vägen någon annan gång.

Good News - Bad News

Jag startade med mina helgpendlingar i april 2011 och fram till november tvingades jag aldrig inställa en planerad helgcykling. Detta år har jag inte varit lika lyckosam.

Aprilvädret anno 2012 gör verkligen skäl för namnet. Fredagen den 6 april tvingades jag ställa in helgcyklingen på grund av 2 grader samt regn, snö och blåst. Fredagen den 13 (!) trampade jag iväg men fick regn och kyla hela vägen (läs ett tidigare blogginlägg).

Idag säger SMHI 2-3 grader och snö, snöblandat samt regn hela dagen från och med 06.00. Jag gick och lade mig kring midnatt på torsdagskvällen och väckarklockan ringde 03.00. Jag kollade vädret. Snö. Gick och lade mig igen och tog istället tåg och buss. Det känns fruktansvärt trist att det sjuka aprilvädret har spelat mig ett spratt tre fredagar i rad.

Hursomhelst, väl i Askersund hämtade jag ut min beställning från cyclecomponents.

Garmin Edge 500, smörjolja samt två Vitargoprodukter som jag ska testa. På tv:n syns Domenico Pozzovivo i full färd med att vinna etapp 3 från Giro del Trentino vilket också gjorde att han tog över ledartröjan.

Min högra pungkula

Mjölby-Askersund, tio mil i motvind och regn hela tiden! Visserligen var det 9 grader när jag stack iväg men när jag landade i Askersund fyra timmar senare var det 2 grader och jag var rejält nedkyld samt dyngsur. Ett par mil innan målgång hade jag tappat känseln i händerna (illvarslande eftersom jag hade frusit om dem tidigare) och en med en mil kvar kunde jag endast med svårigheter gripa med vänsterhanden. Väl hemma skakade jag okontrollerat och det gjorde fasansfullt ont när jag försökte tina upp händerna under vattenkranen. Fick med nöd och näppe av mig kläderna och startade upplivningsförsöken i duschen. Som grädde på moset hade min högra pungkula tackat för kaffet och krypt in och gömt sig någonstans invärtes. Det tog åtskillig tid innan han behagade titta fram igen. Att den lille krabaten, som jag haft sådan nytta av tidigare, skulle visa sig vara en sån vekling hade jag aldrig kunnat ana.

Garmin Edge 500!

Jag har gått och sneglat på denna cykeldator i säkert 1½ år och när priset på den hos Cyclecomponents för första gången var lägre än hos Chainreactioncycles slog jag till ögonaböj. Timingen kunde inte vara bättre eftersom min pulsklocka har börjat bete sig underligt samtidigt som det är början på säsongen - jag kommer kunna använda den massvis detta år. Jag köpte "paketet", det vill säga förutom gps:en så medföljer även pulsbälte och sensor för kadens. Nu väntar jag ivrigt på att paketet ska dimpa ned i brevlådan så statistiknörden och tabellbitaren i mig ska få sitt lystmäte.

Bekräftelse och punka

Igår blev det en cykeltur direkt efter jobbet och äntligen fick jag lite bekräftelse på att formen är i antågande. Efter tre mil av min favoritrunda låg snittet på dryga 31 km/h - även om det nu väntade en mils motvind så gissade jag att jag borde landa på snittet 29,0-29,5 km/h. Det var ganska varmt ute samtidigt som det blåste 4 m/s. I värsta motvinden fick jag punktering och med endast 6-8 kilometer kvar av rundan. Visserligen stoppade jag klockan men viljan att slå säsongsbästa försvann lika snabbt som luften ur framdäcket. Lite surt. Efter några minuter stannade Helén - en arbetskamrat - till med bilen och tittade till mig. Lite märkligt att däcket exploderade precis där hon bor; vi har en muntlig överenskommelse att hon ska komma och rädda mig om cykelolyckan slår till nåt alldeles i någon oländlig terräng. Det var också hon som skjutsade mig till Vätternrundan förra året.

När jag väl kom iväg så dunkade framhjulet precis som förra gången och då trodde jag att slangen var klämd men nu börjar jag tveka. Idag köpte jag nytt däck (som nu är ditsatt) och även kolsyrepatroner plus munstycke. Nästa gång det smäller ska jag i alla fall kunna trycka i tillräckligt med luft i däcket!