Vintersäsongens första innepass

Utomhuscyklingen är nu över för denna säsong (blev 861 mil) och idag testade jag simhallens gym men tyvärr var cyklarna där ingenting för mig.

Utsikten var dock prima. Det får bli spinningcyklarna på mitt gamla gym även denna  vinter.

Köttfärslimpan på hjul

Efter att ha cyklat genom Mariedamm utan bekymmer nära etthundra gånger så har jag nu, tre helger i rad, haft närkontakt med Liam. Hunden som ser mig som en köttfärslimpa på hjul.

För två veckor sedan slet han sig, förra helgen mötte jag dem uppför Mariedammbacken och idag, precis i början på samma backe, stötte jag på dem igen. Matte hade fullt schå att hålla i hunden. Denna gång var jag helt enkelt tvungen att stanna för att prata lite, om inte annat för att lugna ned mig själv samt stilla min nyfikenhet.

"Nej, han lekte inte", upplyste matte med tysk brytning. "Han är nervös, orolig. För en stund sedan bet han en av mina vänner. Vi har varit hos en doktor som sade att han är en olycklig korsning."

Liam bröt antagligen också på tyska eftersom han var en korsning av två tyska raser (kommer inte ihåg vilka de var).

"Antagligen får vi göra oss av med honom. Det bästa är att ignorera honom". När jag förklarade att det var mig som hunden jagade för ett par veckor sedan blev hon förtvivlad. "Helt plötsligt höll jag bara i kopplet. Han kom loss på något sätt". Hon berättade att hon var förkrossad hela den söndagen och satt hemma och grät.

Efter att senare önskat henne lycka till med hunden fortsatte jag bestigningen av mastiga Mariedammbacken men hade fått så mycket att fundera och oroa mig över att jag inte har något minne av uppförsbacken. Det är dagens sanning - när jag väl "kom till sans" hade jag backen bakom mig och jag hade inget minne av att jag klättrat uppför.

Hädanefter när jag möter dem kommer jag kliva av cykeln och gå. 

Jag förstår inte

I helgen blev det 200.000 meter på cykel för min del. Jag förstår inte att det ska bli sådant rabalder när Zlatan cyklar in den från 25 meter...

Frusen och jagad

Detta kan ha varit sista gången för i år där jag cyklade Askersund tur och retur. I fredags hade jag medvind och satsade på en riktigt snabb etapp. Snittet låg på 32 km/h när jag seglade in i Motala men sedan gick det bara långsammare och långsammare i takt med att benen protesterade högre och högre.

Idag fick jag cykla från Askersund vid tolvtiden för att slippa mörkercyklingen. Ruggigt och rått väder.

Precis efter Mariedamm närmade jag mig en kvinna med hund. När hon såg mig stannade hon samtidigt som hon såg till att stå emellan mig och hunden. En stor, vit och lurvig rackare som såg jättesnäll ut. Jag saktade ned och höll långt åt vänster men precis när jag passerade slet sig hunden och sprang efter mig. Det blev att gasa på och kryssa fram samtidigt som man fick ha koll bakåt för att se var den höll hus. Den låg mestadels på rulle. Nu är jag inte världens bästa på att läsa hundar - kanske tyckte den bara det var roligt att jaga mig men den hade munkorg vilket gjorde att jag kände mig förföljd av en mordlysten best. Den följde med åtminstone 100 meter medan matte skrek "Liam!" allt vad hon kunde.

Mellan Godegård och Nykyrka.

Väl hemma blev det specialanpassad middag.

Fullkornspasta för cyklister.

Till och med två sorters ostar...

En ny sport?

Triathlon har väl alla hört talas om, det vill säga först simning, sedan cykling för att omsider avsluta med löpning. Duathlon då? Känns det vid? Löpning följs av cykling för att sedan avslutas med ännu ett löppass. I just denna sport fick Sverige nyligen i Eva Nyström en världsmästare. Så pass.

Idag var det världspremiär för ytterligare en udda sport i Duathlonens anda. Först cykling nio mil. Starten gick i Askersund klockan 07.10 och målgång i Skänninge typ 200 minuter senare. Där snabb omklädning och ett tävlingsparti i schack som varade i drygt 3½ timme. Allsvenskan div I Västra mellan SS Allians (Skänninge) och Alingsås SS.

Sedan avslutades det med cykling mellan Skänninge och Mjölby. Nu är det bara hoppas att Cykelschack slår igenom...

Slutligen för dom som tror sig sett allt:

VM i Schackboxning

Ett litet snack med solen

Snälla go'a sol, 33 kilometer kvar. Håll dig gärna kvar däruppe.

12 kilometer kvar och det börjar bli mörkt nu, solen. Du är väl inte tjurig för att jag svurit över dig de senaste sex månaderna?

Tog mig hem utan hjälp, ditt KLOT! Bara så du vet: Jag ska emigrera till Spanien där de har en mycket bättre sol.

Balsam för själen i pulszon 3

Idag stämplade den finaste höstdagen in. Vad härligt då att syna den från cykelsadeln.

Sol, kantvind, 10½ mil samt kall och frisk luft.

Favoritrastplatsen

Och en varm kopp kaffe i favvogläntan. Wilier fick ett lugnt pass idag.

Någonstans mellan Godegård och Mariedamm

Om det var höstdepression jag led av tidigare i veckan så är den i så fall som bortblåst nu.

Ett år närmare storformen

Ordspråket

Helvetet är den plats där engelsmännen står för maten, italienarna för organisationen och svenskarna för underhållningen

har nog de flesta hört och gårdagens sändningshaveri från Lombardiet Runt då det var som mest spännande bar syn för sägen. "De fallande lövens tävling" (La classica delle foglie morte) låg i år inte lika sent på säsongen och de fallande löven lös med sin frånvaro. Fallande cyklister i hällregn rådde det dock ingen brist på.

Idag fyller jag 46 år och vad passar då bättre än att genomföra en egen cykeltur bland fallande löv? Elva mil blev det och nedför Övralidsbacken hälsade jag på en liten flicka och hennes morfar (?) som till synes bekymmerslöst cyklade uppför. Resten av sträckan in mot Motala hade jag full koll bakåt - aldrig att jag på min födelsedag accepterar att bli ifattcyklad av en tioårig tjej och en gammal gubbe. Han var säkert flera år äldre än jag. ;)

Mobilanpassade cykelsidor

Bra sidor jag funnit som ser bra ut i mobilen.

1. http://m.bikeradar.com
2. http://velonews.competitor.com
3. http://www.bbc.co.uk/sport/0/mobile/cycling
4. http://www.roadcycling.mobi
5. http://www.bikeworldnews.com
6. http://www.chainreactioncycles.com/Mobile/MobileDefault.aspx
7. http://tompietila.wordpress.com
8. http://mobil.vatternrundan.se/
9. http://m.eurosport.se/cykel
10. http://m.specialized.com/se/en/home
11. http://m.guardian.co.uk/sport/cycling?cat=sport
12. http://m.guardian.co.uk/lifeandstyle/cycling?cat=lifeandstyle
13. http://m.bicycling.com
14. http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/cycling
15. http://italiancyclingjournal.blogspot.se/?m=1
16. http://m.competitivecyclist.com
17. http://cykelbloggar.blogspot.se/?m=1

Mössa och vantar

Jaha, första gången på den här sidan midsommar som sportdrycken var kallare vid målgång än vid start. Siktet inställt på Askersund och att snitta 28,5 vilket lyckades även om jag tvingades slita hund. Sista 2-3 milen fick jag krama ut allt jag hade i benen för att precis nå snittet.

113 kilometer puls

Sedan hade jag turen att få se reprisen av tempoloppet från cykel-VM där Kessiakoff blev femma, endast fem sekunder från bronset.

Familj i praktslag

I fredags hade jag kalasvindar till Askersund men jag var helt ur slag. Idag returresan till Mjölby och samma vindar, det vill säga denna gång motvind 5 m/s. Ändå cyklade jag samma sträcka tio minuter snabbare i motvinden och var hur stark som helst trots att det brukar kännas tyngre på söndagen eftersom man har tio mil i benen från fredagen. Gissningsvis var det formtoppningen som stämplade in idag (en vecka försent) även om det finns två andra, inte så troliga, alternativ:

1) Dottern har kört denna låt på repeat hela helgen - visserligen drev den mig till slut till vansinne men icke desto mindre nynnade jag på den större delen av hemfärden.

"... Gayfish, gayfish, motherfucking gayfish ..."

2) "Kolhydratladdningen" fredag-söndag var, tja, låt oss säga annorlunda: Fredag kväll blev det efter cyklingen Gainomax Recovery, två Felixpajer, två chipspåsar av minsta storlek samt 50 cl Cola. Lördagen grundade jag med yoghurt, åtta rostade smörgåsar, en bulle och kaffe på Café Tutingen, en ask med mjölkchoklad, mer Cola, en kebab med bröd för att sedan toppa med en trekvarts pizza och tre glasstrutar. Söndagen blev det frukost kl.09.00 med yoghurt, två ägg samt ytterligare ett gäng rostade smörgåsar och som "mellanmål" fyra päronsplitt och fem chokladmuffins. Klockan tre på eftermiddagen stack dottern iväg oplanerat och jag bestämde mig för att cykla hemåt, en dag tidigare än vad som var tänkt från början. Utan lunch eller någonting liknande. Med allt detta skramlandes i magen gjorde jag alltså en topprestation i motvinden.

Även dottern var i storform i helgen och levererade "Årets tillmäle":

Lite kulturell bildning

Då har man precis läst ut boken "Sex, Lies and Handlebar Tape" som handlar om Jaques Anquetil - en av de bästa cyklisterna genom tiderna.

Anquetil i signerartagen

Och autografjägare finns visst överallt. Eller vad säger du, Peter Sagan?

Ja jisses vad de stackars cykelproffsen får utstå.

Mjölnarrundan 2012

Uppladdningen startade redan för två veckor sedan och huvudfokus har varit att försöka återfå de fräscha benen. Trappade ned på distans och förra helgen hoppade jag över cyklingen till och från Askersund. I veckan har jag kört två intensivpass (måndag och onsdag) men kände mig ändå inte bra i benen när jag stod på startlinjen. Övriga förberedelser i veckan har varit byte av bakdäck, införskaffande av gel och energitabletter samt hårklippning...

Övriga startande från Team Sub20 var Jerker och Henric. Pelle hade nog väldigt gärna också cyklat men en förkylning satte käppar i cykelhjulet för honom. Däremot stod han och hejade på oss på vägen någonstans mellan Mjölby och Vikingstad.

Henric, Jerker och Mats

Dessutom var det roligt att träffa Magnus Fransson som jag inte sett på säkerligen tio år. En riktigt snabb cyklist som cyklar i Maifarnas matchställ. Göran Karlsson från jobbet körde 65-kilometerslingan men i detta fall var det en "elakartad" femtioårspresent och han var rejält mör i låren när han gick i mål på en cykel med alltför breda däck.

Strax innan start

13 grader Celcius, västliga vindar på 6 m/s samt masterstart, det vill säga vi blev ledsagade ut av en cyklist som låg längst fram i klungan. När cyklisterna släpptes iväg delades klungan i det närmaste direkt upp i åtminstone två delar. De ultrasnabba hamnade i en tätklunga medan Team Sub20 hamnade i den stora klungan.

Medvind ända till Vikingstad och snittet där låg väl omkring 39 km/h - direkt efter att vi svängt höger i refugen så fick jag problem i kantvinden och var för en stund rädd att jag skulle tappa klungan. Det hade varit en mardröm med endast 25 kilometer körda. Med så få startande hade risken i så fall varit stor att man fått köra större delen av fortsättningen ensam.

Mycket kantvind och motvind resterande bit. Någonstans halvvägs fick jag problem med bakväxeln. Fick trycka hårt för att kunna växla ner. Jerker hade också problem med växlarna men både han och Henric såg starka ut hela vägen.

I Ulrika åkte Maifarna in i depån och då sänktes farten samtidigt som det blev svårare att hålla sig undan från vinden. Efter 71,9 körda kilometer gick till och med Jerker upp och drog och femhundra meter senare fick även jag känna på hur det kändes att leda klungan.

Precis innan vi nådde Mjölby kom Maifarna ifatt oss vilket gjorde att det blev trångt på cykelvägarna in mot mål. Perfekt positionerad fick Jerker punktering 700 meter från mål och när han var som allra mest taggad. Jag hade redan innan start bestämt mig för att endast hålla positionen när vi kom in på cykelvägarna men så som benen kändes i det läget så hade jag inte kunnat göra någonting i alla fall. På håll såg jag Mats Bergström och Henric kriga uppför sista backen mot mål och det var Mats som tog hem "segern" i denna klunga med Henric på tredje plats.

Tid: 2:45:13 Distans: 94,67 km Medelfart: 34,4 km/h

Personligen får jag vara nöjd med att jag överhuvudtaget hängde med klungan hela vägen. Formen är absolut inte på topp och benen är "kroniskt" slitna så här på höstkanten.

Fina arrangemang av Mjölby CK som i mål bjöd på kaffe, saft, smörgåsar och kakor.

Väl hemma blev det dusch, matlagning...

Fanns precis så det räckte till ett ynkligt "Happy Meal"

... och Vueltan där Kessiakoff åkte i mål som fyra och där avslutningen uppför Bola del Mundo var något av det svettigaste jag sett.

Bola del Mundo

Fy för materialsporter

Jag ser ingen ända på dessa beställningar och idag blev det ytterligare en:

1. Kedja (bra att ha en i reserv - dessutom fanns den på "rea")
2. Nuun Electrolyte Tablets (testar)
3. Zipvit Electrolyte (testar)
4. Bromsgummin
5. Ett kompressionsplagg för lår och vader
6. Ringklocka
7. High5 Energy Source 2,2 kg

Kalaset gick på knappa tvåtusen. Nu blir det nudlar tills lönen trillar in.

Världens snyggaste cyklar?

De Rosa

I helgen har jag sett en väldigt massa snygga De Rosacyklar. Så fina så man inte vet om man ska cykla på dem eller hänga upp dem på väggen.

På Chainreactioncycles kan man förresten köpa en De Rosa för 135.000:-. Som hittat.

Paralympics

Surfade omkring bland tv-kanalerna och fastnade på sändningarna från Paralympics. Rullstolsåkning 5000 meter. Det är ju precis som cykling men med armarna! De växeldrar, ligger på rulle, hukar sig ned för mindre luftmotstånd. De har ju till och med cykelhjälmar. Och vilket spännande upplopp! Ah, det här skulle jag kunna se mycket mer av.

Vilken misär! Vilken Kessiakoff!

Här i Mjölby har jag ju inte Eurosport men livesändningar finns på nätet och det brukar ju funka hyfsat, men i helgen överskred dottern och jag maxgränsen för mitt mobila internet och nu surfar jag resten av månaden på begränsad hastighet vilket omöjliggör livestreamat.

Dagens tempoetapp från Vueltan och Kessiakoff leder! Fan, jag hade så gärna sett detta! Fick in den officiella hemsidan för La Vuelta a España där de textar "live" och lät Google översätta från spanskan. Det gick väl sisådär och här följer ett axplock:

Spanjoren Alberto Contador, Saxo Bank-Tinkoff Bank och ger sin första trampa.

Okej, den förstod jag.

Alejandro Valverde Belmonte, den Movistar Team fjärde totalt, börjar hans knä.

Jaså, så pass?

Joaquin Rodriguez Oliver, Team Katusha, är du redo att börja rättegången för Galicien?

Nämen va fan?

Den andra av Tour 2012 och den andra i Vuelta 2011, Christopher Froome, Sky, utgång. Den brittiska leder linsformade bakhjulet kol hjul fram tre armar.

Det här funkar inte! Ge mig Eurosport!

Alberto Contador medan rättegången inleds. Ta 8 sekunder Christopher Froome innan du går igenom den första mellanliggande punkt.

Suck.

Benat Intxausti Elorriaga, av Movistar går mål med den andra posten.

Tja, postgången måste ju funka även i Spanien. Riktigt snabb brevbärare.

"Klåda" stiger: Joaquin Rodriguez Oliver, ledaren för Vuelta stiger sätet. Publiken uppmuntras under uppstigningen.

Alberto Contador inte heller den tid Wilhelm Carl Fredrik Kessiakoff i det andra mellanliggade punkt. Madrid faller till 2 sekunder framåt med 35 sekunder vid Alejandro Valverde Belmonte.

Kan man tolka detta som att Kessiakoff håller Contador stången? Och nu tappar visst även Froome på Kessiakoff! Kan han vinna denna etapp? Kessiakoff leder vid andra mellantiden!

Kandidater på podiet av Tour är fallande hamnen.

Fallande hamnen? Det låter som en indian.

Wilhelm Carl Fredrik Kessiakoff inte överskrids ens av Alberto Contador, som markerar den andra snabbaste tiden. Det var 17 sekunder långsammare.

Storbritanniens Christopher Froome är avslutat sin prestation.

Kessiakoff slog både Contador och Froome! Segern är nära!

Klåda avslutar 7:e! Joaquin Rodriguez Oliver slutade sjua rättegång vid 1:17 av Wilhelm Carl Fredrik Kessiakoff, vilket är proklamerade vinnare av scenen.

Jag tror ta mig sjutton att Kessiakoff vann detta...

Victoria till Kessiakoff! Wilhelm Carl Fredrik Kessiakoff, var Astana tilldelades efter en lång vänta 11 etappen av Tour of Spain 2012 med en tid av 52 minuter och 36 sekunder.

Då var det officiellt! Asch, jag kunde ha offrat mina benvärmare för att fått se detta live.

Slutställning

1. Wilhelm Carl Fredrik Kessiakoff 52:36
2. Alberto Contador 00:17
3. Christopher Froome 00:39
4. Alejandro Valverde Belmonte 01:08
5. Benat Intxausti Elorriaga 01:09
6. Richie Porte 01:15
7. Joaquin Rodriguez Oliver 01:16

Gräsänkling

Visserligen bor jag bara 500 meter från Cykel & Fritid här i Mjölby men de har retat upp mig för sista gången så idag cyklade jag till Cykelcenter i Motala där de ska byta kedja och kassett samt ställa in växlarna. Det blev nästan 1400 mil för kedjan och det känns lite som ett under att den hållit så länge. Efteråt lyxade jag till det med ett besök på McDonalds och sedan bussen tillbaka till Mjölby. På torsdag ska cykeln vara klar för avhämtning.

Bokbeställning

Andra raka vilodagen från cyklingen (benen hänger inte med) och passade på att beställa fem böcker från Adlibris:

1. Finding Ultra som visst ska vara ännu bättre än Born to Run.
2. Riis som tydligen ska handla en hel del om hans och andras dopning.
3. The Athlete's Guide to Recovery och den behöver jag verkligen läsa i.
4. Sex, Lies and Handlebar Tape om Jaques Anquetil.
5. The Rider, en klassisk cykelbok av "schackskribenten" Tim Krabbé.

Två fjantvurpor i helgen...

I fredags utanför Cykelcenter fick jag för mig att kliva av cykeln i farten, skon klickade tillbaka i pedalen och jag stöp som en klubbad oxe.

Idag krockade jag med dotterns Monark och låg sedan och sprattlade på asfalten som en uppochnedvänd sköldpadda.

Lite märkligt att man ändå kan slå sig så pass när hastigheten är så låg.

Önnebo med Team Sub20

Det är tydligt att det krävs sällskap för att få en sanslöst rolig cykelrunda. Det har blivit alldeles för få pass för mig tillsammans med Team Sub20 men idag fick jag äntligen tummen ur.

Mest meriterad i gänget var Maria Lundgren och mer om henne kan man exempelvis läsa här. Det har blivit mycket cykling för henne på sistone eftersom hon på grund av en vadskada tvingats hålla sig borta från sin älskade löpning.

Dessutom jag, Jerker, Niclas, Andreas och Henric. De första fyra milen växeldrog vi broderligt medan cyklingen i princip urartade efter "spurtpriset" i Västra Harg som Henric tog hem, tätt följd av Andreas. De två är fruktansvärt explosiva - speciellt uppför och ingen av oss hade någon chans att hänga på i det tempot. Enligt hörsägen ska Andreas förresten i sin ungdom sprungit 100 meter på elva sekunder...

Strax efter det kom Niclas loss solo och låg och drog ensam någon kilometer innan vi kom ikapp. I ett läge drog Jerker en hel del medan jag kurade ihop bakom. Jag har för mig att Andreas och Henric gjorde ytterligare något ryck medan Maria hjälpte till att täppa åtminstone en lucka. När det gäller Maria så tycker jag mig ana att ju hårdare och tuffare det är, desto bredare ler hon. Sådan vill jag också vara!

Trots anarkin som rådde sista milen så hängde alla på och kom i mål samtidigt. Snittet hade säkerligen blivit lite högre om vi växeldragit hela vägen men det hade inte varit lika roligt.

Rundan

Det enda smolket i bägaren var att de "5 st Drömmuffins med vaniljcrème" som jag hade tänkt ha med mig på morgondagens distanspass inte överlevde kvällen.

Ny runda med Jerker

Tredje dagen i rad på cykeln och det är nog snart dags att ta några vilodagar då jag känt mig rejält mosig i benen på sistone. Idag var tanken att ge mig ut på en lugn runda men förhållandena ändrades radikalt när Jerker hängde med - nu satsade vi istället på att köra på ordentligt. "Grundade" hemma med att trycka i mig sex sockerbitar, ett par ostsmörgåsar samt O'boy. Medvind de första tre milen och Jerker drog säkerligen två av dessa. Hemåt, i motvinden, turades vi om mer rättvist.

Bland annat förbi Rök. 58,87 km - 32,3 km/h.

Uppför Aspemars in mot Mjölby tryckte Jerker på riktigt ordentligt (i vanlig ordning) och kanske är det därför jag nu, två timmar efteråt, har så fantastiskt ont i låren.

558 cyklade mil för mig detta år hittills. 114 fler än samma tid ifjol. Bra jobbat!

Askersundsetappen med regnavbrott

Med två vilodagar i benen gick det enklare att ta sig uppför Övralidsbacken och på toppen invigde jag den nya termosflaskan.

Ett bra köp

Första regnskuren kom en bit in på vägen mot Godegård. Här fann jag förstklassigt skydd.

Andra skuren blev rejälare och jag fick söka skydd under ett träd uppemot en halvtimme.

Efter regn ...

... kommer solsken

Uppför Mariedammbacken gick det så långsamt att jag till och med hann se ett gäng hallonbuskar i skogen.

Men bärplockare kommer jag aldrig att bli. Efter bara några minuter hade jag fått nog av myggen. Sex myggbett och alla på cykelvaderna.

 Hemma och BMX-finaler från OS.

BMX-cykling är nog ingenting för mig

Slutligen dagens roadkill: Harpalt.

Udda livesändningar

Först var jag ute i värmen och blåsten och cyklade 4,5 mil med snittet 30,0 km/h. Godkänt. Höll mig dock borta från Skänninge eftersom Skänninge Marken pågår för fullt. I medvinden mot Hov cyklade jag förresten ifatt och förbi en traktor.

Sedan blev det livesändningar för fulla muggar!

Velodromcykling från OS på svtplay

Tyvärr okommenterat men mycket underhållande ändå.

Direktsänd schack från Biel

Lika underhållande att följa världsettan Magnus Carlsen på väg mot en möjlig turneringsseger i Biel. Jämfört med velodromcykling är dock inte tempot riktigt detsamma.

Bad i Rönneshytta

Stack iväg tidigare än vanligt eftersom jag ville se avslutningen på damernas linjelopp i OS. Ganska händelselös cykling men letade i alla fall upp badplatsen i Rönneshytta.

Folktomt

Efter doppet blev det mellis

Väl hemma hann jag knappt bänka mig framför tv:n förrän Marianne Vos och tre andra cyklister gjorde den avgörande attacken. Emma Johansson blev bästa svenska på sjätte plats. Trist.

Längsta distanspasset

Det har varit jättefint väder denna vecka och idag var inget undantag. Lediga fredagen och cykeln och ryggsäcken var bestyckad för mitt längsta distanspass någonsin. Denna gång fick jag helgcyklingens Mjölby-Askersund att se ut som en etapp i Tour de France: 17 mil och över tre "HC-kategorier"...

Start alltså i Mjölby och första stoppet blev vid Rökstenen där jag köpte jag en kylskåpsmagnet samt en Cornetto. Sedan vidare uppför Omberg med ytterligare kolhydratladdning i Stocklycke.

Några bilder från Omberg

Efter Omberg körde jag norrut mot Vadstena - jag hade tänkt köra samma väg som Jerker och jag cyklade igår men kom inte ihåg var jag skulle svänga så det fick bli riksväg 50 hela vägen in i Vadstena. Eftersom det var några år sedan jag var där senast så fick det bli en liten sightseeing bland slott och gatusten.

Vadstena slott

I Vätterviksbadet var tanken att jag skulle ta ett dopp men just då var det lite molnigt samtidigt som jag inte kände mig tillräckligt sugen. Det fick bli en måltidsersättningskaka istället.

Mestadels småvägar till Motala där cykelverkstaden hade semesterstängt denna vecka. Jag får ringa till dem på måndag istället - de måste hjälpa mig med byte av kedja samt bakdrev. Det har blivit 1200 mil för de komponenterna och de är duktigt slitna.

Sedan Övralidsbacken. Riktigt varmt nu och dessutom Omberg och tio mil i benen. Jag tog mig upp även denna vecka men det var så jävla jobbigt att det inte ens var roligt...

Denna gång blev det i alla fall Farfarsstugan på toppen men köttfärspajen fick mig inte precis att hjula av glädje. Nästa gång jag stannar vid Övralid ska jag nog se till att istället ha med mig en termosmugg med kaffe samt en bulle.

Mot Godegård och nu var jag jävligt sugen på ett svalkande bad men först Mariedammbacken. Den har inte samma skrytsamma procent som Omberg och Övralidsbacken men är däremot betydligt längre. Jag får väl mäta den någon gång men jag gissar på ungefär 1½ kilometer uppförsbacke.

Doppet kom i Åmmeberg. Jättevarmt i vattnet och jag hade nog kunnat plaska omkring hur länge som helst.

Fjärde raka cykeldagen för mig och hittills har det blivit cirka 35 mil denna vecka. Nu sitter jag och tittar på OS-invigningen från London och känner mig förvånansvärt pigg i benen.

Övralidsbacken!

Först frukost framför tv:n där jag tittade på den korta reprisen av gårdagens tempoetapp i Tour de France (Wiggins och Froome är lite väl överlägsna för att man ska kunna heja på dem) innan jag trampade iväg mot Mjölby. Planen för dagen: Utflyktstempo med mobilkameran i en bakficka och diverse omvägar. Först norrut mot dagens första håla.

Närmar mig Snavlunda

I Snavlunda svängde jag av mot Kårberg och Skyllberg. Snavlunda-Kårberg-Skyllberg är dagens första omväg och den kör jag eftersom de har rivit upp asfalten på sex ställen på den ordinarie sträckningen. I fredags på min väg till Askersund cyklade jag den vägen och fick kliva av cykeln och gå på de sex ställena - asfalten var ju borta och de hade lagt dit stora vassa stenar istället. Tre cyklister stod förresten och lagade en punktering i direkt anslutning till ett av dessa ställen. Jag frågade om de behövde hjälp men de hade både kunskap och redskap. Man behöver inte vara Jerker Kvick för att begripa vad det var som hade orsakat den punkteringen.

På väg mot Skyllberg

Efter 35 kilometer nådde jag Mariedamm och länkade in på den gamla vanliga sträckningen som jag cyklat så många gånger tidigare. Mariedamm-Godegård är härlig cykling med lite vildmarkskänsla och sjukt lite trafik; det händer ofta att man cyklar hela den vägen utan att stöta på en enda bil.

Vildmark 1

Vildmark 2

Vildmark 3

Efter att ha tuffat förbi Godegård så kommer man efter idogt trampande (och i ständig motvind) till slut fram till den förhatliga riksväg 50 (den funkar att cykla på - flera gör det och den känns säker - men inte är det skoj då bilarna blåser förbi i tillåtna hundra knyck). Tidigare har jag alltid tagit den söderut mot Motala men denna gång körde jag för första gången in i Nykyrka.

Wilier får välförtjänt vila i Nykyrka

Där svänger man av mot Övralid. Det gjorde jag. Var ganska säker på att man någonstans där framme skulle komma in på vägen som Vätternrundadeltagarna kör och i Övralid hoppades jag också stöta på den legendariska Övralidsbacken.

http://www.fotosidan.se/blogs/bob-bovin-photography/279-faglum-i-ovralidsbacken-svenska-cyklisters.htm

Klicka på länken ovan och läs om Övralidsbacken som ska vara någonting av det värsta vi har i Sverige. Bob Bovin tog korten på bland annat bröderna Fåglum och sedan dess har de tack och lov asfalterat backen. Vägverket alltså. Inte Fåglumbröderna.

Man kommer ju upp i pulszon 4 bara genom att se skylten...

Framme på toppen av backen. Nedfärden var enorm. Handbromsen låg i hela tiden.

Väl nere var det bara att vända och cykla uppåt. Lättaste växeln och ändå orkade jag inte sitta ned och trampa. Jag var tvungen att stå upp hela vägen upp och jag hade knappt styrfart. Vad ska man jämföra backen med? Omberg är bara en liten vägbula. Malexanderbacken kommer kännas som en nerförsbacke nästa gång jag trampar den. Alla tar sig helt enkelt inte upp på cykeln och cyklister har setts sicksacka uppför.

Bilderna gör inte backen rättvisa

Övralidsbacken

Det mest häpnadsväckande är dock att genom att förlänga min Mjölby-Askersundsetapp med bara en knapp mil så kan jag cykla uppför denna backe varje fredag. Och det kommer jag göra! Dessutom slipper jag ju riksväg 50 och får den bedårande naturen gratis.

På toppen av Övralidsbacken ligger alltså Övralid. Här bodde Verner von Heidenstam 1925-1940. Sanslös utsikt och dessutom Café Farfarstugan. Trots att jag var hungrig så vågade jag dock inte fika där iklädd cykelkläderna. Det får bli någon gång då jag har sällskap istället.

Övralid har guidade turer på sommaren

Att hitta tillbaka till civilisationen  var en baggis. Det var bara att cykla nedför Övralidsbacken och följa vägen så var man efter ett tag nere vid korsningen riksväg 50. Här hade det varit enkelt att svänga söderut på stora vägen eftersom Motala ligger alldeles i närheten men nu siktade jag på att helt hålla mig borta från 50:an och cyklade därför rakt fram i korsningen. Jag har nämligen många gånger sett cyklister komma därifrån och gissade att det skulle gå att ta sig till Motala den vägen också. Det gjorde det och det var inte ens en omväg.

Vätternrundancyklister känner igen sig. De kommer samma väg som fyrhjulingen och svänger höger och har sedan inte långt kvar till mål. Jag korsade och hittade fram ändå.

Jag hoppas jag kan få med några från Team Sub20 på sträckningen Mjölby-Övralid nu på fredag då jag sticker iväg mot Askersund någon gång på förmiddagen. I och för sig så skrämmer Övralidsbacken en hel del men man måste våga för att vinna. Eller som Verner von Heidenstam uttryckte sig:

Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.