Tack för draghjälpen Team Cervélo...

Idag tvingades jag starta från Askersund redan 07.15 vilket förstås är i tidigaste laget en söndag och salt i såren var också regn, blåst, 13 grader Celsius samt alldeles för dåligt klädd. Dock hade jag stämt möte med min äldsta syster i Mjölby klockan 12.00 så det var alltså bara att trampa iväg. Värst med fötterna som snabbt blev dyngsura och jag funderar på att köpa ett par rejäla cykelskor som tål både väta och kyla. Planen är hursomhelst att fortsätta veckopendlingen in i november så skorna kommer behövas vad det lider ...

Kände mig stressad redan från start men blev glatt överraskad när jag efter Motala blev omcyklad av tre personer i matchande Cervélokläder. En vacker tjej med otroligt fint, tjockt och friskt hår, en kille med de mest muskulösa ben jag någonsin sett samt en äldre man - de var alla klart bättre än jag men jag orkade ta rygg på dem ända till Skänninge där de ökade tempot ytterligare och hängde av mig lätt. Jag får väl skylla på packning samt 7-8 mil i benen. Nää, lite trist att vara en medelmåtta och det är bara hoppas att jag kan bli bättre med tiden.

Längsta distanspasset hittills

Sommarvärmen gjorde tillfällig comeback och jag passade på att förlänga mitt distanspass till Askersund med några mil. Tyvärr glömde jag än en gång kameran och missade därför en del potentiella kalasbilder. Som den i Väderstad där världens längsta lastbil blockerade vägen. Det var en Vestas-fordon och det googlade jag upp när jag kom hem. Vindkraftverk. Jo jag tackar jag. Ut från Väderstad höll de (två följebilar) drygt 50 km/h och ett tag hängde jag på men kom inte in i det värsta suget och dessutom kändes det inte nyktert att ta ut sig med drygt elva mil kvar att cykla. Lite bittert kändes det dock att se dem försvinna framför mig.

Å, vad vackert det är på östgötaslätten när solen skiner och man har medvind. Och fint även i Borensberg där jag stannade som hastigast för att äta glass och bunkra vätska och sedan blev det ytterligare ett vätskestopp i Tjällmo.

Riktigt varmt, riktigt soligt och riktigt svettigt. Ett tag funderade jag på att kasta mig i någon sjö i full mundering men det blev inte av.

Väl i Askersund blev det snabbdusch och sedan sjunde etappen av "Vuelta a Espana". Dessutom, som grädde på moset, låg filmen "Loppet är kört" i brevlådan. En Oscarsbelönad amerikansk film om en cykelfantast. Den var något av det allra bästa jag sett när jag såg den typ 1980 på tv:n. Och jag har inte sett den sedan dess! Ni vet vad jag gör i kväll ...

Vackra Godegård och Borensberg

Idag testade jag en annan väg hem. Istället för att cykla mot Nykyrka så vek jag i Godegård av mot Tjällmo. Godegård har jag cyklat igenom många gånger och aldrig funnit orten speciellt intressant. Ett villaområde var vad jag sett tidigare men nu när jag vek av mot Tjällmo så insåg jag vilken fint ställe det var. Kring Godegård bruk var det många fina gamla byggnader och jag kommer utforska orten framöver. Då med kamera!

Vägen österut var mer kuperad än jag trodde och i Tjällmo svängde jag ut på stora vägen mot Borensberg. Vädret var fint och trafiken anständig och väl i Borensberg köpte jag mos med köttbullar och efteråt en glass som jag åt upp nere vid slussen. Satt och solade och smälte maten en timme innan jag cyklade vidare mot Skänninge och Mjölby.

Hela turen blev endast en dryg mil längre och det var skönt att för en stund komma bort från sträckningen Godegård-Nykyrka, och för all del även Nykyrka-Motala. Eftersom det är inplanerat vägarbete norr om Motala vecka 34 och 35 så blir detta den sträckning jag kommer cykla de två närmsta helgerna. Sedan får jag se vilken av dessa jag kommer att föredra.

Cykeln måste rulla!!

Nu får jag väl ändå anses genuint cykelfrälst? Och dopvatten fanns det gott om. Klass 1-varning från SMHI över Östergötland och Närke med stora mängder nederbörd och regnade gjorde det sannerligen. 10 mil på cykeln mellan Mjölby och Askersund och idogt regnande hela vägen. Jag tog det synnerligen lugnt med en bortmonterad hastighetsmätare och hela turen tog 4 timmar. Trots att jag hade "grodmansbrallorna" och en vattentät regnkappa var jag genomsur när var framme och fick skynda mig in i duschen för att snabbt tina upp. Jag trodde byxorna skulle vara vattentäta men så var inte fallet, fast de höll värmen bra i alla fall. Mellan Nykyrka och Godegård körde en mötande bilist i snabb fart genom en vattensamling och jag fick en osannolik jättedusch. Men det var bara kul. Kunde hursomhelst inte bli blötare...

Jajustdeja...

Det är inte så många cyklister på vägarna dessa dagar och jag kan inte förstå det. Här på östgötaslätten är var och varannat fordon en traktor och det är inte mycket som går upp emot att köra ikapp med dom.

Analys av en flyende sommar

Jag älskar min dotter. Jag älskar cykling. Jag älskar sol och bad och Tour de France på tv:n. Det blev ALLDELES för lite av allt detta denna sommar och därför har jag redan börjat planera för nästa sommar:

1. Jag kommer att ha fyra veckors sammanhängade semester.
2. Förhoppningsvis får jag semester så jag kan följa varje etapp av Tour de France på tv:n.
3. Jag kommer ta varje fillfälle som bjuds att sola och bada tillsammans med Felicia.
4. Många semesterdagar kommer inledas med ett tidigt cykelpass och sedan avslutas med ett sent cykelpass. Två pass om dagen kommer göra susen och ge mig självförtroende att ställa upp i Mjölnarrundan 2012.
5. Det kommer inte bli något Schack-SM-deltagande för min del. Såtillvida jag inte cyklar upp till Falun förstås... Dessutom håller jag på att avveckla allt schackspelande på klubben säsongen 2011-2012.

Mina tre semesterveckor detta år var en orgie i onyttig mat och (ofrivilligt) stillasittande och jag vägde in tre kilogram tyngre när jag återkom till jobbet. Nu är jag dock i full färd med att återställa matchvikten.

Reuterswärdsbackar

Det ser ut som en nerförsbacke

Men det är det inte

Det är en uppförsbacke!

Och en synvilla!

Någon har mixtrat med perspektiven

En del raksträckor mellan Nykyrka och Godegård är något jag kallar för Reuterswärdsbackar. Man ser dem framför sig och någonting får en att tro att det är en nedförsbacke men skenet bedrar. Slutar man trampa så stannar man och rullar baklänges. Denna sträckningen är den som jag gillar allra minst på min tiomilarunda.

(Läs mer om Oscar Reuterswärd.)