Efter två års cykelträning och några månader på en racerhoj var det dags för min första Vätternrunda. Ända sedan jag anmälde mig i september i fjol har jag fått goda råd från vänner och bekanta och det allra vanligaste löd: Ta det lugnt till Jönköping! Detta råd tog jag på allvar och resulterade i att första tredjedelen av loppet gick långsamt för mig. För långsamt. Efter mitt första depåstopp (Jönköping) kände jag mig urstark och beslöt mig för att gasa allt vad jag hade. Denna andra tredjedel av loppet gick förstås därmed för snabbt men det var en härlig känsla att i en klunga ligga i omkörningsfilen i stort sett hela tiden. I Boviken var jag duktigt trött och fick slita ordentligt för att ta mig hem till Motala. I Medevi ville jag för övrigt bara lägga mig ned och gråta. Så: 1/3 för feg, 1/3 för snabb och 1/3 för trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar