Stack iväg från Askersund klockan åtta eftersom jag skulle få besök av systrar i Mjölby tidigt på eftermiddagen. - en minusgrad och jag kom bara till Åmmeberg innan jag fick punktering på framhjulet. Stannade vid en busshållplats och hade lyxen att sitta i en busskur och laga punkteringen. Det tog alldeles för lång tid och när jag cyklade iväg så hade inte slangbytet varit bra. Det dunkade varje varv. Var inneslangen klämd? Jag iddes inte göra om allting från början (i busskuren) utan beslöt att cykla tillbaka istället. Väl hemma gjorde jag om slangbytet samt lagade den trasiga slangen och stack sedan iväg igen. Nu var det bråttom då jag lovat att vara i Mjölby 14.30 - jag hade dock inte räknat med motvinden och fick därför stressa på hela vägen men var inte hemma förrän 14.42. Dock hade mina systrar inte dykt upp än. Jag hann väl sitta ned 30 sekunder innan syster nummer ett ringde och bad mig hjälpa henne med att bära upp saker. Jag fick bära upp en bokhylla på typ 65 kg. Lite väl tungt efter att precis cyklat ett av de värsta pass hittills.

Avblåst och SMHI-miss

Okej, nu är det hundra procent höst och turen Mjölby-Askersund blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Sydvästliga vindar på 7 m/s och därför gick jag in för att fin genomsnittlig hastighet men avsnitten med kantvind saboterade allt. Två gånger blåste jag av vägen men lyckades rädda mig bägge gångerna utan att hamna i diket och norr om Motala började det regna - sedan regnade det i princip hela vägen hem. SMHI - hallå-å?? Det stämde inte alls med prognosen och cykla med dyngsura sommarskor i niogradig temperatur är ingen höjdare.

Väl hemma fick jag se på lite Tour of Beijing på Eurosport. Det värmde klart mer än cykelturen.

Alster Nummer 2

Regn och blåst
Regn och blåst

Och tio mils kantvind

Regn, kyla och

mer sån där förbannad blåst

Åååå ...

Lufttäta galonbrallor

En livs levande MAIF:are ...

Man har hört talats om dem men aldrig sett dem irl men igår var det dags. Än en gång blev jag omkörd på vägen mot Fågelsta och denna gång var cyklisten iklädd MAIF:arnas ordinarie matchställ. Jag tryckte mig ifatt honom men gillade han inte det? Hursomhelst så kändes det som han lade i ytterligare en växel bara för att bli av med mig. I så fall var det gement gjort - jag hade gärna fått lite draghjälp i det läget.

;-)

Ah, jag var ju på väg mot Askersund och hade mer än åtta mil kvar att cykla och ville inte avvika från upplägget för dagen: Att ta det lugnt till att börja med och sedan successivt öka takten i takt med att utetemperaturen sjönk. Startade med 15 grader Celcius medan det var 11 grader när jag fram till Askersund; frysandes om fötter och överkropp. Det var i kallaste laget att cykla utan jacka och jag fick tina upp LÄNGE i duschen.

Apropå omkörd: Nu så här på hösten verkar majoriteten av racercyklister die-hard-fans vilket medför att de i regel är tuffare och snabbare än de man träffar på på sommaren. Därför får jag nog lägga ned omkörningsförsöken till nästa säsong. Så känns det faktiskt. Alla man möter (tja, det är ju inte så många kvar nu på hösten) verkar klart snabbare än jag ...

Tack för draghjälpen Team Cervélo...

Idag tvingades jag starta från Askersund redan 07.15 vilket förstås är i tidigaste laget en söndag och salt i såren var också regn, blåst, 13 grader Celsius samt alldeles för dåligt klädd. Dock hade jag stämt möte med min äldsta syster i Mjölby klockan 12.00 så det var alltså bara att trampa iväg. Värst med fötterna som snabbt blev dyngsura och jag funderar på att köpa ett par rejäla cykelskor som tål både väta och kyla. Planen är hursomhelst att fortsätta veckopendlingen in i november så skorna kommer behövas vad det lider ...

Kände mig stressad redan från start men blev glatt överraskad när jag efter Motala blev omcyklad av tre personer i matchande Cervélokläder. En vacker tjej med otroligt fint, tjockt och friskt hår, en kille med de mest muskulösa ben jag någonsin sett samt en äldre man - de var alla klart bättre än jag men jag orkade ta rygg på dem ända till Skänninge där de ökade tempot ytterligare och hängde av mig lätt. Jag får väl skylla på packning samt 7-8 mil i benen. Nää, lite trist att vara en medelmåtta och det är bara hoppas att jag kan bli bättre med tiden.

Längsta distanspasset hittills

Sommarvärmen gjorde tillfällig comeback och jag passade på att förlänga mitt distanspass till Askersund med några mil. Tyvärr glömde jag än en gång kameran och missade därför en del potentiella kalasbilder. Som den i Väderstad där världens längsta lastbil blockerade vägen. Det var en Vestas-fordon och det googlade jag upp när jag kom hem. Vindkraftverk. Jo jag tackar jag. Ut från Väderstad höll de (två följebilar) drygt 50 km/h och ett tag hängde jag på men kom inte in i det värsta suget och dessutom kändes det inte nyktert att ta ut sig med drygt elva mil kvar att cykla. Lite bittert kändes det dock att se dem försvinna framför mig.

Å, vad vackert det är på östgötaslätten när solen skiner och man har medvind. Och fint även i Borensberg där jag stannade som hastigast för att äta glass och bunkra vätska och sedan blev det ytterligare ett vätskestopp i Tjällmo.

Riktigt varmt, riktigt soligt och riktigt svettigt. Ett tag funderade jag på att kasta mig i någon sjö i full mundering men det blev inte av.

Väl i Askersund blev det snabbdusch och sedan sjunde etappen av "Vuelta a Espana". Dessutom, som grädde på moset, låg filmen "Loppet är kört" i brevlådan. En Oscarsbelönad amerikansk film om en cykelfantast. Den var något av det allra bästa jag sett när jag såg den typ 1980 på tv:n. Och jag har inte sett den sedan dess! Ni vet vad jag gör i kväll ...

Vackra Godegård och Borensberg

Idag testade jag en annan väg hem. Istället för att cykla mot Nykyrka så vek jag i Godegård av mot Tjällmo. Godegård har jag cyklat igenom många gånger och aldrig funnit orten speciellt intressant. Ett villaområde var vad jag sett tidigare men nu när jag vek av mot Tjällmo så insåg jag vilken fint ställe det var. Kring Godegård bruk var det många fina gamla byggnader och jag kommer utforska orten framöver. Då med kamera!

Vägen österut var mer kuperad än jag trodde och i Tjällmo svängde jag ut på stora vägen mot Borensberg. Vädret var fint och trafiken anständig och väl i Borensberg köpte jag mos med köttbullar och efteråt en glass som jag åt upp nere vid slussen. Satt och solade och smälte maten en timme innan jag cyklade vidare mot Skänninge och Mjölby.

Hela turen blev endast en dryg mil längre och det var skönt att för en stund komma bort från sträckningen Godegård-Nykyrka, och för all del även Nykyrka-Motala. Eftersom det är inplanerat vägarbete norr om Motala vecka 34 och 35 så blir detta den sträckning jag kommer cykla de två närmsta helgerna. Sedan får jag se vilken av dessa jag kommer att föredra.

Cykeln måste rulla!!

Nu får jag väl ändå anses genuint cykelfrälst? Och dopvatten fanns det gott om. Klass 1-varning från SMHI över Östergötland och Närke med stora mängder nederbörd och regnade gjorde det sannerligen. 10 mil på cykeln mellan Mjölby och Askersund och idogt regnande hela vägen. Jag tog det synnerligen lugnt med en bortmonterad hastighetsmätare och hela turen tog 4 timmar. Trots att jag hade "grodmansbrallorna" och en vattentät regnkappa var jag genomsur när var framme och fick skynda mig in i duschen för att snabbt tina upp. Jag trodde byxorna skulle vara vattentäta men så var inte fallet, fast de höll värmen bra i alla fall. Mellan Nykyrka och Godegård körde en mötande bilist i snabb fart genom en vattensamling och jag fick en osannolik jättedusch. Men det var bara kul. Kunde hursomhelst inte bli blötare...

Jajustdeja...

Det är inte så många cyklister på vägarna dessa dagar och jag kan inte förstå det. Här på östgötaslätten är var och varannat fordon en traktor och det är inte mycket som går upp emot att köra ikapp med dom.

Analys av en flyende sommar

Jag älskar min dotter. Jag älskar cykling. Jag älskar sol och bad och Tour de France på tv:n. Det blev ALLDELES för lite av allt detta denna sommar och därför har jag redan börjat planera för nästa sommar:

1. Jag kommer att ha fyra veckors sammanhängade semester.
2. Förhoppningsvis får jag semester så jag kan följa varje etapp av Tour de France på tv:n.
3. Jag kommer ta varje fillfälle som bjuds att sola och bada tillsammans med Felicia.
4. Många semesterdagar kommer inledas med ett tidigt cykelpass och sedan avslutas med ett sent cykelpass. Två pass om dagen kommer göra susen och ge mig självförtroende att ställa upp i Mjölnarrundan 2012.
5. Det kommer inte bli något Schack-SM-deltagande för min del. Såtillvida jag inte cyklar upp till Falun förstås... Dessutom håller jag på att avveckla allt schackspelande på klubben säsongen 2011-2012.

Mina tre semesterveckor detta år var en orgie i onyttig mat och (ofrivilligt) stillasittande och jag vägde in tre kilogram tyngre när jag återkom till jobbet. Nu är jag dock i full färd med att återställa matchvikten.

Reuterswärdsbackar

Det ser ut som en nerförsbacke

Men det är det inte

Det är en uppförsbacke!

Och en synvilla!

Någon har mixtrat med perspektiven

En del raksträckor mellan Nykyrka och Godegård är något jag kallar för Reuterswärdsbackar. Man ser dem framför sig och någonting får en att tro att det är en nedförsbacke men skenet bedrar. Slutar man trampa så stannar man och rullar baklänges. Denna sträckningen är den som jag gillar allra minst på min tiomilarunda.

(Läs mer om Oscar Reuterswärd.)

Grusade förhoppningar och nakenbad

Efter ett oförtjänt långt träningsuppehåll har jag nu haft tre raka fina cykeldagar i juli. I onsdags blev det första passet efter elva träningsfria dagar och det enda märkbara förkylningssymptomet är en förhöjd snorproduktion. Att pulsen skulle reagera så väl var väntat och det var inga bekymmer att ligga högt hela rundan. Däremot blev jag paff hur stark jag kände mig i benen och trots att det blev ett tufft pass till Zinkgruvan och tillbaka så kändes det knappt i benen när jag väl var hemma igen. Jag har nog inte känt mig så fräsch i benen sedan jag började med cykling.

Wallander, Wiliercykel, fräscha ben och ofräscha Musse Pigg-strumpor.

Igår blev det "två" pass - först till badet i Åmmeberg och efter en stund vidare till Zinkgruvan där jag köpte glass, "glassade" sittandes i solen innan jag förpassade mig hemåt igen.

Idag kändes benen typ som vanligt, det vill säga det brände i musklerna i uppförsbackarna. Turen i dag: Askersund-Mjölby och inledningsvis mitt problemväder med värme och hög luftfuktighet. Svettigast i Zinkgruvan där jag fick tanka med Redbull i kiosken. Resten av trippen gick i sightseeingtempo. I vackra Mariedamm tog jag en raggarsväng och i Godegård var tanken att kolla upp badet men en grusväg skrinlade dom planerna. Istället cyklade jag mot Godegård kyrka men även där gruslades allt med ytterligare en grusväg. Vafalls??

Nästa stopp blev istället vid en sjö och jag fann en sådan avskild och underbar plats att jag för första gången vågade mig på ett nakenbad. Sedan satt jag i cykelbyxorna och torkade i solen och detta blev ett av mina härligaste upplevelser inom cyklingen. Här kommer jag landa igen men då med badbrallor.

Från arkivet

Jag har haft en cykelblogg tidigare och mitt första och enda inlägg kommer här:

Välkommen till min blogg som mestadels kommer att handla om cykling. I maj 2009 började jag cykla till jobbet och jag inser nu att jag funnit min motionsform. I dagsläget blir det 12-13 mil per vecka men jag tar längre och längre omvägar när jag cyklar hem från jobbet för att lägga till ytterligare distans till mitt veckoschema. Jag kommer aldrig bli en snabb cyklist men hoppas i alla fall att jag kan få upp en sådan fart att jag till våren kan köpa en racercykel och lite snygga kläder därtill - utan att se alltför larvig ut. Matchvikten ligger på 90 kg. Den måste ned till åtminstone 85 kg. innan jag trär på mig en cykeltröja. Vill inte se ut som en stoppad korv. Och så drömmer jag om en cykeldator. Och en pulsklocka. Och läser böcker om näringslära och cykling. Jag är också en kreativ och klurande person och hoppas något av detta kommer återspegla sig i bloggen.

Lite har hänt sedan det inlägget skrevs. Jag har flyttat närmare arbetet och cykelpendlar därför inte till jobbet men trampar trots det i genomsnitt 30 mil/vecka. En stor anledning till den ökade volymen är faktumet att jag numera veckopendlar till mitt andra boende vilket gör 2x10 mil varje helg. Jag har dessutom gått ned 10 kg, köpt en Wilier La Triestina och en pulsklocka och ser inte ut som en stoppad korv i mina tajta cykelkläder.

Överträning...

Övertränad!? Av "misstag" blev det 42 mil denna vecka och de två senaste passen (2x10 mil) hade jag fasligt svårt att få upp pulsen så nu blir det två dagar utan cykling. Jag har inga problem med att vila från cyklingen efter att jag lärt mig en del om pulsträning. Återhämtning är också träning och det finns få saker inom cykling så frustrerande som att ge järnet utan att det ger utslag på pulsklockan. Förresten har jag reagerat häftigt på all träning efter Vätternrundan - jag har varvat rekordtider med rejäla bottennapp.

Jag har fyra arbetsdagar kvar innan jag går på en treveckorssemester. En vecka Schack-SM (tar med mig joggingskorna), en vecka med dottern (bland annat Liseberg) och en veckas besök i London hos min flickvän. Det blir bara en veckas cykling under semestern (i bästa fall) och jag räknar med att kunna kruta på ordentligt igen när semestern är slut.

Jag hade i alla fall tur med vädret

Jag cyklade iväg från Mjölby strax efter tio på förmiddagen och strax innan Fågelsta kändes det så bra att jag siktade på mitt personliga rekord (Mjölby-Askersund). Jag hade en rejält lovande snitthastighet när jag strax innan Mariedamm hörde en rejäl knall. Först trodde jag det var någon som sköt men det tog inte många tiondelar innan jag förstod att jag hade åkt på min första punktering på racercykel. Jag fasade när jag såg bakdäcket. Riktigt slitet på flera ställen. Hur var detta möjligt? Jag besiktade ju hjulen innan jag trampade iväg. Lite pirrigt kändes det att för första gången laga en punktering på racer men det gick bra (gissningsvis) och tolv minuter senare var jag beredd att trampa iväg igen. Det slitna däcket gjorde mig dock nervös då man typ såg slangen igenom slitytorna. 4½ kilometer senare och bara ett stenkast ifrån Mariedamm hände det som inte fick hända. Punktering på samma däck. Suck. Nu fick jag bittert erfara att det inte bara räcker med "hängslen" när man är ute på långturer. Det krävs svångrem också...

Efter att ha pratat med dotter Felicia på telefon och förklarat att det nu kommer dröja 4-5 timmar innan jag kommer hem så började jag att spatsera. Vad annat fanns att göra? Vädret var jättefint och det är helt okej att välja att inte gå hand i hand med dagens stressade och tidspressade samhälle utan istället välja sin egen väg och sitt eget tempo och försjunka in i sig själv i den förlovade vägrenens fantastiska värld. När jag gjorde mig av med bilen och började cykla insåg jag hur mycket mer man upptäcker och registrerar när man tar sig fram på vägarna. Hastigheten är lägre och intrycken från naturen är så många fler. Samma uppenbarelse även denna gång när jag klev av cykeln och promenerade istället. Så mycket mer man ser!

Är det så? Att alla fotgängare är tidigare cyklister som en gång i tiden fått punktering och fått ett uppvaknande? Behöver jag vara rädd för att jag kommer bli frälst fotgängare och alltså lägga cykelskorna på hyllan? Nej, så långt kommer det aldrig att gå. I takt med att skoskaven ökade (cykelskor är ju inte precis marschkängor) så minskade mitt intresse för natursceneriet och jag började istället fokusera på det närliggande diket. 7 ölburkar, en ölflaska, en stjärnskruvmejsel (tack, den plockade jag med mig), en splittrad cd-skiva och ett par kalsonger kom jag upp i innan Felicias mamma ringde och tipsade mig om en buss. En busshållplats låg endast tvåhundra meter framför mig och med fem kilometer kvar till Åmmeberg var äventyret över för den här gången. Jag behövde bara vänta en kvart och sedan tog det inte lång tid innan jag var i Askersund. Men jag var inte knäckt och hade lätt kunnat gå hela vägen.

I Zinkgruvan klev jag förövrigt in i "bensinmacken" och handlade Redbull och Nogger. Utanför hamnade jag i samspråk med en åttioårig dam med hatt och rullator. Hur pigg som helst och med ett munläder som en hästförsäljare. Jag trodde inte jag skulle komma därifrån. Vacker sommarhatt hade hon också.

Sensmoral:

1. En reservslang räcker inte. Hädanefter kommer jag ha två stycken på dessa långturer.
2. Lagningskit. Efter devisen "både hängslen och svångrem".
3. Slitna däck ska man inte ta lättsinnigt på. På sju mil gick bakdäcket från att klara en besiktning till att se för jävligt ut. Jag läste nånstans att man ska byta till nya däck efter 300 mil och det verkar stämma. Gissningsvis har jag cyklat 350 mil på däcket.

Löjligt vackert

Denna vecka har jag förlängt min "temporunda" och dels tack vare det fina vädret kändes den löjligt vacker. Idag "tvingades" jag till och med att ta med mig kameran. Mjölby-Hogstad-Rinna-Väderstad-Hov-Bjälbo-Skänninge-Mjölby med vackra Rinna kyrka, Omberg på avstånd, sjön Tåkern in på knutarna samt anrika Bjälbo och Skänninge. Andra hälften av rundan fajtades lin- och rapsfält samt tusentals vallmo om min uppmärksamhet. 24 grader och snälla vindar trots östgötaslätt. Det är vyer sådana som på bilden som alltså kan få en cykelriddare som jag att till och med bromsa upp, kliva av cykeln och plocka fram kameran.

Planering för Vätternrundan 2012!

Anledningar till att jag kommer cykla nästa års Vätternrunda åtminstone en timme snabbare:

1. Erfarenhet. I år gjorde jag min första runda och lärde mig en hel del. Främst att jag måste cykla i ett jämnare tempo. Dessutom har jag årets mellantider att gå på.
2. Jag kommer ha lagt ytterligare ett års träning i bagaget vilket inte är oansenligt pga. det faktum att jag endast har tränat cykling i två år.
3. Jag kommer ha veckopendlat ytterligare 7-8 månader mellan mina två boenden. Det blir 20 mil varje helg.
4. Insikten att det inte räcker med distansträning på 10 mil (även om de etapperna kommer bli många!) utan det kommer krävas flera turer kring 15-20 mil - allt för att jag ska ha rejält med klös kvar i benen den sista tredjedelen i Vätternrundan.
5. Inför Vätternrundan 2011 brände jag 4 kg fett på bara 1½ månad och jag ser ingen anledning till att jag kommer bränna ytterligare 5-6 kg till nästa runda. Det kan ju inte göra mina chanser sämre nästa år.
6. När det gäller kosten finns det mycket att förbättra. Planen är att äta sjukt sunt de närmsta tolv månaderna. Det kommer göra susen.
7. Jag tror jag misslyckades med kolhydratladdningen i år. Nästa år ska jag göra det lätt för mig och köpa någon av de produkter just för detta ändamål.
8. Det funkade att cykla med ryggsäck men nästa år räknar jag med att lätta på just den bördan.
9. Så fort jag fått ordning på min ekonomi kommer jag köpa cykeldatorn Garmin 500 eller någonting liknande. Jag gissar att den kommer bidra med både inspiration (statistik- och tabellnörd) och kunskap. Min nuvarande cykeldator var hursomhelst ett rejält bottennapp eftersom den saknade belysning och gick inte att avläsa under nattens cykling.
10. Jag hoppas kunna snabba upp cykeln med bättre däck, pedaler och skor.
11. Detta år startade jag tidigt men siktar på sen start nästa år då det är enklare att ansluta i snabba klungor. Nackdelen med sen start är att det är svårare att få någon att skjutsa till Motala...

Vätternrundan 2011

Efter två års cykelträning och några månader på en racerhoj var det dags för min första Vätternrunda. Ända sedan jag anmälde mig i september i fjol har jag fått goda råd från vänner och bekanta och det allra vanligaste löd: Ta det lugnt till Jönköping! Detta råd tog jag på allvar och resulterade i att första tredjedelen av loppet gick långsamt för mig. För långsamt. Efter mitt första depåstopp (Jönköping) kände jag mig urstark och beslöt mig för att gasa allt vad jag hade. Denna andra tredjedel av loppet gick förstås därmed för snabbt men det var en härlig känsla att i en klunga ligga i omkörningsfilen i stort sett hela tiden. I Boviken var jag duktigt trött och fick slita ordentligt för att ta mig hem till Motala. I Medevi ville jag för övrigt bara lägga mig ned och gråta. Så: 1/3 för feg, 1/3 för snabb och 1/3 för trött.